Inför allsvenskan: AIK och Norrköping

AIK på ett öde Friends mot mitt nya lag Norrköping. Det är allsvenskt genrep och genrep är roligt för spelarna vill så förtvivlat gärna göra precis det som tränaren tjatat om under hela vintern. Så spelarna överdriver omedvetet vissa moment, för man vet att då blir tränaren glad, man får beröm, man kan känna sig säker på en startplats i premiären: ”Det är inte resultatet utan prestationen”, sjunger tränarna i kör. 0-0 är perfekt för då lämnar nästan 30 spelare och två tränarteam matchen med ett litet försiktigt tillfredställande leende. Inte lika kul för de på läktaren eller framför TV:en.

Förmodar att Norrköping släppte in många mål på grund av det förra året. Nu måste Norrköpings mittfältare som möter uppspel spela tillbaka bollen, inte vända och tappa den. Det har man pluggat. Det blir nästan parodiskt i första halvlek och AIK utnyttjar det. De tvingar IFK att slå många, långa, menlösa bollar men först efter att mittbackarna har väggat ett par gånger med en vändande mittfältare.

AIK var alltför centrala och koncentrerade på Henok Goitom förra säsongen. Så man fyller nu på längs kanterna, håller hela tiden bredden för att ge Goitom lite större utrymme. Detta har man pluggat. Med resultatet att Goitom är väldigt ensam i straffområdet. Goitom var f ö så säker på att bli utbytt i halvtid att han tackade Boo Wiklander. Sedan fick Nabil Bahoui pollenproblem Goitom fick stanna kvar, Bangura kom in och plötsligt hade AIK två man i straffområdet. Det blev inte farligare för det. AIK måste spela fotboll 25 meter längre fram på plan.

Bahoui tycker redan han är en stjärna. Så det blir nog en komplicerad vår för honom. Han är redan såld, till kontinenten, i huvudet. CMores kommentatorer spädde på ”myten Bahoui” genom att påstå att han säkert spelat VM-kval mot Moldavien om han bara varit lite friskare under försäsongen. Jag ogillar sådana onyanserade flörtar med supportrarna. Dessutom förstärker det Bahouis redan förödande självbild.

Var nyfiken på Bangura. Han har tappat både explosivitet och balans och till följd av det – självförtroendet. Ifall han ska vara en faktor blir det nog inte förrän tidigast i mitten av maj.

Nisse Johansson är alltför gammal och lever på domarnas sympati för åldersrelaterade misstag. De är ju jämngamla – det är lätt att förlåta någon vars krämpor man känner igen i sig själv.

Patrik Carlgren är så bra att han, men bara han, kan fixa gulet till AIK ifall MFF darrar och splittrar sig.

Norrköping är en lustig klubb. De har spelare som behöver och vill ha mycket boll men spelar med en taktik som begränsar bollinnehav till ett minimum. De spelar en defensivt fysisk fotboll med ett gäng ganska klena killar som inte kan tackla (om man undantar mittbackarna). Norrköping hade blivit mycket bättre av 3-5-2 än ett 4-4-2 som ger ett impotent intryck men nu är Janne Andersson inte den längre den innovative och spännande tränaren han var i HBK. Det har nog blivit alltför många kvalstreckstankar de senaste åren.

Om jag ska definiera det Norrköping jag såg på Friends så blir det i orden: vård, skola, omsorg. Fundamentet, måste fungera men det är fantasilöst och bygger på att man ska bevara tryggheten istället för att utveckla den till något bättre och kreativt. Resultatet är målfattigt, frustrerade spelare, en ”utnyttjad” och minst lika frustrerad publik och en överdriven tilltro till fotbollens motsvarighet till glesbyggdsstöd – fastasituationer (jag skriver ihop begreppet för det är så det känns: trångt och likt en in absurdum upprepad mantra: ”fastasituationer”.

Norrköping kommer säkert vinna hörnstatistiken i år men de måste ha mer kvalité än de hade på Friends. Norrköping borde fokusera mindre på ”fastasitutioner” och mer på fotbollen.

Låt mig först säga att Kamera nog inte blir så saknad. Jo, han gör det bra ibland men håller i bollen alltför länge och kan inte nicka. Han blundar och nästan missade bollen när han hade chansen. Dessutom är han lite ”offsidenaiv” och springer när bollarna borde slås och inte när de slås. Funkar bra på en högre nivå men inte i allsvenskan.

Norrköping har två bra, rejäla mittbackar, behövs en till. IFK har väl i alla fall ytterligare tre mittbackar varav Falk –Olander dessutom , likt Andreas Johansson, har en bra passningsfot. Det behövs vid 3-5-2.

Norrköping har under alla omständigheter två i huvudsak snabba vänsterbackar som nu spelade framför varandra i 4-4-2 vilket innebär att de aldrig får några ytor att springa på utan det blir mycket närkampsspel – något ingen av dem behärskar på allsvensk nivå. Telo har dessutom svårt att värdera när han ska spela på kropp, avvakta, hur långt ifrån han ska ligga. Plus att både han och Meneses tittar alltför mycket på bollen och alltför lite på var bollen och motståndarna kan komma – det är naturligt eftersom de vill spela offensivt, de vill följa och få bollen, inte följa motståndarna.

Högerbacken var inte bra och dessvärre är varken Sjölund, Tekie eller Trautason spelare som ligger och tuggar och vinner bollar. Däremot vill de ha bollen vid fötterna och vid de tillfällen då låg de nära varandra visade de hur tekniskt drivna de är. Så istället för två små innermittfältare utan boll ska Norrköping har tre centrala mittfältare med boll. De kommer spela ut nästan alla andra mittfält i serien. Och de kommer skapa underbara korridorer till de två yttermittfältarna varav Telo borde vara den ena. Är Wahlquist tillräckligt snabb för att vara den andra? Nej.

Niklas Bärkroth är nästan värd ett eget kapitel. Hans attityd och snabbhet gör honom till en perfekt yttermittfältare i 3-5-2. Fortsätter han utvecklas tar han Sebastian Larssons plats i landslaget senare i år. Det hade varit perfekt att introducera honom i backspelet genom 3-5-2. Sedan kan han bli högerback i en storklubb och två, tre år.

3-5-2 innebär mycket inläggsspel och ifall Kujovic först slipper att ta sig 50 meter fram till varje målchans utan istället kan nicka och vara allmänt fysisk i straffområdet håller han hög klass – eller har i alla fall de fysiska förutsättningarna till detta. När han är frisk. Dessutom såg Totte Nyman bra ut med boll. Däremot undrar jag om Nyman är en målskytt, hans teknik att avsluta var inte så funktionella mot AIK. Nyman såg omständlig och långsam ut ju närmare målet han kom. En statiskt bevisad målskytt är Rawez Lawan. I fjol fick han alltför betungande defensiva roller men han är en spelare som har snabbheten att spela yttermittfältare och förhoppningsvis kvar målfarligheten som offensiv inhoppare.

Norrköping är ett av de lag i allsvenskan som är minst lämpade att spela 4-4-2. Det är inget man ändrar på tre dagar före premiären men man kan successivt spela det mot sämre lag. Dels för att träna det, dels för att komplicera det mot alla dåliga allsvenska klubbar som likt Norrköping spelar en låg och fullkomligt fantasilös 4-4-2.

Dessutom är jag av den uppfattningen att utespelare fotboll måste bli smartare och intelligentare. Mer intelligenta, på plan. Man måste kunna behärska flera olika, på förhand givna, roller i samma match. De ska kunna gå från 4-4-2 till 3-5-2 och tillbaka under en halvlek. Och ifall de behärskar det kommer de vinna de flesta matcherna eftersom motståndarna, de mindre intelligenta, aldrig kommer fatta vad som händer för än det är alltför sent.

Slutsats: AIK slutar tvåa i allsvenskan, gör få mål och Bahoui blir inte såld dit han vill. Norrköping blir om de spelar som mot AIK mellan 10:a och 7;a. Det kan t o m bli ett brons ifall Janne Andersson vågar spela efter resurserna och inte enbart försöker minimera oron och rädslan för att inte räcka till som IFK Norrköping.