Sämst bland de bästa

Tabellen från 1934/35 känns ödesmättad. Var det i dessa enstaka våromgångar för 80 år sedan som skånsk fotbolls framtid avgjordes – Krubban sist och MFF först?

Idag sparkar Superettan i gång och jag tänkte fira det med att återknyta till hur dåliga bra lag kan vara – det vill säga en sedelärande kort berättelse de som är sämst i den näst bästa serien. Det som idag kallas Superettan.

Sist i maratontabellen för superlagen i den ”näst högsta serien” är klubben med det idylliska namnet Örtakoloniens IF. Här odlades fotbollskulturen inför debuten i näst högsta serien hösten 1943. Fram till maj 1944 spelade de 18 matcher. Resultat: grov missväxt och poängsvält. De fick med sig två oavgjorda resultat, ”fan vet hur”, resten av ”matcherna” förlorades.

Örtakoloniens IF försökte senare frånsäga sig allt ansvar för fiaskot genom att döpa om sig till Örta IF men denna absoluta nollpunkt i svensk elitfotboll kan inte elimineras. Dessutom är de från bandymetropolen Sandviken.

Allra sämst bland Superlagen i ”näst högsta serien” är inte oväntat lag från Lund och Helsingborg.  1934/35 kom Lunds BK sist i div 2 södra med 0 poäng och samma öde drabbade 1937/38 IFK Hälsingborg. Både Lunds BK och IFK Hälsingborg spelade dock flera säsonger i ”näst högsta serien”,  ”Krubban” så sent på 1990-talet.  Den lundensiska fotbollens stora stolthet är väl på väg att kursa nu. IFK Hälsingborg, salig i åminnelse, lade ned sin fotbollssektion redan på 1960-talet. Ungefär samtidigt som man spolade bandysektionen och planen på Ringstorp för sista gången.

Källa: Leif Herrlin på fb-sidan ”Sveriges Fotbollshistoriker & Statistikers Förening”.