HIF:s handbroms och familjen Larssons lidande

Jag tror att det sista Henrik Larsson vill ha är en diskussion om hans sons prestationer i allsvenskan. Men det går inte att undvika. Speciellt som Managern Henrik tydligt visat att han har stort förtroende för sin son. Så stort att han som backup till Jordan har värvat en medioker 24-åring från Div 3…

Platsen som boxspelare och målskytt är alltså given Jordan. Kommer sonen kunna förvalta faderns  förtroende? Att döma av första matchen kommer Familjen Larsson gå mot en plågsam vår.

Jag är fullständigt övertygad om att Jordan förtjänar platsen. Det visar han säkert på varje träning. Problemet är att han inte övertygar på planen, i match, inför publik.

Ska jag sammanfatta känslan så är det att Jordan spelar överdrivet försiktigt. Istället för att som ung, rebellisk talang ständigt utmana och vilja ha bollen verkar Jordan vilja undvika situationer där han kan misslyckas, misslyckas och kritiseras.

I går mot Kalmar såg han mer ut som en överflödig mittfältare långt framför Kalmars backlinje. Han gjorde någon funktionell klack, men han var i princip osynlig, begärde inte bollen och sprang inte som om han ville ha den. Han är den ende i HIF som måste in i boxen men han var sällan där.

Mot IFK Göteborg sökte han sig ut på kanten och slog minst ett väldigt bra, tidigt inlägg men igår gjorde han inte det för det fanns ingen annan HIF:are som ens hade en tanke på att ta sig in där – utom 175 cm och 74 kilo tunge Anton Wede: modig men helt desorienterad.

Min teori till Jordans Larssons osynlighet är att han är rädd för att misstag kommer leda till kritik mot att han får spela, och i förlängningen kritik mot Pappa Managern. Jordan tar inga risker, utmanar inte, försöker i första hand begränsa misstagen. För pappas skull.

Det hade säkert varit enkelt att ändra på om det inte var för att känslan är det samma med hela HIF. På pappret spelade man 4-4-2. På planen spelade man 4-5-1 vilket ofta förvandlades till 4-6-0. Ingen i HIF ville göra misstag i går, det var som om man spelade med handbroms. Jag hade inte varit orolig om det inte var för att det var exakt samma känsla som Landskrona Bois ofta ingav under Manager Henrik Larssons ledning.