HIF 1993 och i dag

Ser ett ganska dåligt Helsingborg besegra ett riktigt uselt HBK. Ändå kunde man ha fått med sig en poäng om inte Karikari missat öppet mål – rakt framifrån. Från cirka två meter lyckades han slå bollen nedåt hörnflaggan. Men han har kvalité också, något han är ganska ensam om i HBK. Innermittfältet som springer omkring och kastar i varje närkamp håller inte allsvensk klass. Inte heller backlinjen. Baffo var direkt dålig som högerback och borde rimligtvis inte få resa till U-21 EM. Viktor Ljung var inte bättre.

Jag har bett om Viktor Påhlsson som mittback och nu tänkte t o m Henrik Larsson rätt.

Sonen Jordan Larsson var däremot av HBK-klass. Jag tror inte han gjorde något rätt under hela matchen. Inte heller Simovic medan Astrit missade öppet mål med en ohotad nick från fyra meter.

Atakorta gör alltid en sak bra och sedan två dåliga. Han är en spelare som man enbart finenr i lag på nedre halvan av allsvenskan och där hamnar också HIF.

Två smålustiga saker, matchen i sig saknade det:

HBK innehöll fem före detta HIF-are och Högaborgare.

Det var på dagen 22 år sedan Henrik Larsson debuterade i allsvenskan. Jag minns det. Jag körde upp från Malmö och E6:an var full av HIF-are. Stod inte i klacken utan på ena långsidan och minns även att HIF:are som inte fick plats på läktaren, alternativt inte sett något före paus, satte sig framför reklamskyltarna i andra halvlek – man kunde det på den tiden.

Efter tio minuter i andra rasslade till i det gamla högtalarsystemet och speakern förkunnade att publiken där måste flytta sig för att ”ni skymmer reklamskyltarna”…