Ett av svensk polis mest korkade beslut

Polisen har enligt SDS bestämt att publikkapaciteten på ståplats ska minskas vid måndagens allsvenska match mellan Malmö FF och Hammarby. Från 5500 till 4000 åskådare på MFF-fansens läktare, från 1900 till 1000 på bortasupportrarnas sektion. Inskränkningarna motiveras med bengalbränning och säkerhetsbrister i samband med matcherna MFF-AIK respektive Hammarby–Djurgården.

Det känns som om svensk polis nu tar ett rejält kliv tillbaka till den tiden då man för att skydda svenskar mot häxor brände kvinnor på bål. För det här är ett oerhört korkat beslut. Jo, korkat.

Varför skulle ett reducerat antal supportrar begränsa bränningen av bengaler? De som bränner är alltid bland de första på plats. I de flesta fall vet klubbarna dessutom exakt vilka det är.

Det är inte de som kommer sist, beställer biljetterna sist och står i utkanterna av klacken. På vilket sätt underlättar det polisens arbete ifall det är 4000 på en läktare istället för 5500? Tänker man göra chock, räknar med box och tror sig nu förbättra oddsen?

I brist på annan logik måste beslutet att straffa alla på ståplatsläktare ses som ett rent politiskt beslut – det är de som inte betalar så dyra biljetter som nu ska få betala för ett fåtals eventuella lagbrott. Det är kollektiv bestraffning som endast drabbar de som är oskyldiga. DET är faktiskt korkat!

När polischefer och andra inom den svenska poliskåren döms för misshandel, sexbrott, utpressning, bedrägerier e t c (vilket sker varje år) – ska vi, vanliga, ostraffade samhällsmedborgare, då kräva att ALLA svenska poliser straffas?

Det finns många sätt att stävja och kontrollera bengalbrännandet men det måste alltid innebära en dialog och en ömsesidig förståelse för varandras vilja.

Att förbjuda de som inte bränner bengaler från att gå på fotboll för att andra bränner är ett okunnigt, korkat och fullkomligt kontraproduktivt i kampen för en bättre supporterkultur på läktarna.

Nu protesterar Hammarbys ståplatssupportrar. Varför gör inte MFF:s supportrar samma sak?

Har skrivit en del om huliganism. Läs dels under katagorin ”Huliganism” och dels det allra senaste: en recension/reflektion av Aage Radmanns ”Vad är huliganism”.