Norrköping och sjukdomsinsikten

Det är väl vanligast inom missbruksvården och till viss del kan man säga att det sedan länge pågår ett ganska gravt 4-4-2-missbruk i IFK Norrköping. Det är dock att göra det alltför enkelt för sig. Som när det gäller alla allvarliga sjukdomar handlar det först om att acceptera sjukdomen. Det går inte att komma med en massa bortförklaringar, speciellt inte en vår som följer på en resultatmässigt horribel höst.

När jag läser lokaltidningen (NT) får jag dock intrycket av att det är tillfälligheter som orsakat 0-4 hemma mot ett lekfullt Elfsborg och 1-3 borta mot ett mediokert Helsingborg. Tränare Janne Andersson menar att det bara är frågan om att ”tvätta bort situationer” – som om sju insläppta på två matcher var en följd av enskilda misstag som bara behövde korrigeras en aning på nästa träning.

En tränare, ifall man se misstagen/sjukdomen kan välja att antingen tokdissa eller vara resonabel och pedagogisk. Janne Andersson har alltid varit det senare. Jag tycker dock det är illavarslande att han inte verkar se det grundläggande problemet. Det är inte spelarna, det är taktiken. En taktik som tar sig olika negativa uttryck. Till exempel att Elfsborg bara sprang genom med bollen centralt och att IFK måste täta till där – i mitten. När den unge, fysiskt klene Fransson som inte klarade uppgiften mot Elfsborg p g a riktig sjukdom skulle ersättas gjorde man det med den ännu yngre och ännu klenare Tekie. Jag gillar Tekie men att spela honom som ensam och övergiven innermittfältare mot Johan Mårtensson var inte så lyckat. Tekies potential ligger med bollen högt uppe på plan – inte som närkampsutsatt lågt försvarande och bolljagande.

Ska jag i korthet sammanfatta matchen åt ett ganska dåligt HIF upp mittfältet, gjorde tre enkla mål och spelade sedan av matchen. IFK saknade en central linje, förlorade mittfältet, var tandlöst för att inte säga offensivt håglöst.

Jag tycker mig finna samma ovilja att se problemen även i resten av lokaltidningens bevakning. När de väljer ut en spelare att intervjua blir det Christopher Telo som ger ungefär samma intryck som sin tränare.

http://www.nt.se/sport/vi-far-inte-tanka-for-mycket-10946797.aspx

– Det känns ändå lite snöpligt, Helsingborg var inte så mycket bättre.

– Vi hade rätt bra koll på det i första halvleken. Vi skapade visserligen inte mycket, men det gjorde inte de heller. Synd att de fick göra 1–0 så pass sent, sa Telo.

– Jag såg inte riktigt situationen, men nog kändes det som om han hängde på honom en del. Överlag fick vi inte med oss mycket av domaren. Bland annat ska vi ha en solklar straff efter handssituation, men jag vill ändå inte skylla på det, sa Telo.

– Vi får inte tänka för mycket på det. Vi var ändå hyfsat stabila innan.

Även lokaltidningen bidrar själv till försöken att se detta som tillfälliga motgångar genom att hävda att tränaren p g a Alexander Franssons sjukdom ” tvingades kasta om rejält” i startelvan, med vilket väl menas det raka bytet Fransson mot Tekie?

I mitt tycke spelar Janne Andersson 4-4-2 med ett material som inte räcker till. Det går inte att spela utan en fysisk balansspelare framför backlinjen ifall man inte väljer att spela med tre innermittfältare. Man måste inte ha en bollsäker offensiv vänsterback som är dålig på att försvara när han matcherna igenom inte tvingas till annat än att försöka försvara. Emir Kujovic är hyfsad i boxen men tvingas spela långt utanför där han varken är funktionell eller verkar speciellt motiverad att befinna sig. Joel Enarsson känns inte mogen för allsvenskan än men tvingas spela eftersom någon måste fylla ut 4-4-2-formationen.

Så här dåliga är inte IFK Norrköping egentligen. Ifall man inte slår Gelfe hemma om knappt en vecka vill jag påstå att krisen är akut. Det är dessutom en match där IFK kommer tvingas anfalla, något man under rådande omständigheter inte är speciellt bra på.