Don’t Look Back in Anger

Med tanke på hur Bayern förnedra de Barça för två år sedan så känns bara namnet Bayern lite läskigt. Aldrig har Barça blivit så avklädda i modern tid. 

Nu är jag dock optimist – Robben är borta. Även Rode och Badstuder. Lewandowski lär spela med en mask. Bayern har inte imponerat på vägen till semifinalen – speciellt inte i första matchen på bortaplan i varken Donetsk ( eller var de nu spelade) och Porto.  

Framförallt har inte Bayerns försvar känts tryggt – Neuer har fått göra många fantomparader för att ta Bayern till Barcelona. 

Alaba är en duktig vänsterback. Rafinha är OK som högerback.  Lahm  är också världsklass, men enbart som ytterback- inte som mittfältare.  Boateng är däremot labil och framförallt Dante tycker jag inte håller den klass en Bayernförsvarare ska göra.  

Så Barça vinner med MFF-siffror: minst 3-1! 

”Look Back in Anger” är den engelska diskbänksrealismens mest kända drama. John Osborne, 1956. Har inte sett den på 25 år men temat med de unga arga, svikna kanske skulle funka i dagens arbetslöshetsklimat.  Oasis låt med  samma namn gillade jag mycket – tror den , till skillnad från pjäsen, fortfarande håller.