I förra veckan var Messi omänskligt bra enligt nästan alla. Så går han mållös från det ganska tidigt på spänning strypmördade mötet Bayern-Barça – och verkar vara tämligen medioker. Jag läser bland annat Sportbladets fotbollsexpert Stefan Alfelt och hans vänner på fb. Stefan tycker att Pelé var mycket bättre och nästan alla hans vänner håller med Stefan utom en som flaggar för Gunnar Gren och en som envist hävdar att det är svårt att jämföra fotbollsspelare från olika tidsepoker.
Det finns enligt mig två sätt att jämföra fotbollsspelare från olika tidsepoker:
A. Deras individuella teknik och funktionalitet plus deras påverkan på matcher och fotbollens utveckling, sett till samtiden.
B. Deras teknik i en rak jämförelse. Hur snabbt och kvickt gör de det som de gör oavsett motståndare, boll, underlag med mera.
Använder vi metod B skulle Messi ha gjort tio mål i VM-finalen 1958. Och spelat fram till lika många. Ifall han lyckats bemästra den tunga bollen och den ojämna planen. Säg så här – för 50 år sedan hade 39-årige Anders Svensson räknats som världens bästa och snabbaste mittback. Messi gör i princip allting Maradona gjorde men mot mycket bättre motståndare. Motståndare som spelar med en mer fysisk press, kraftfulla armar och framförallt med bättre understöd än vad som var fallet för 30 år sedan. Däremot var tacklingarna mer cyniska på Maradonas tid – en relativt klen spelare som Messi hade säkert en del kopior på den tiden men de överlevde inte de fruktansvärda tacklingarna. Vilket nästan inte heller Maradona gjorde, trots hans starka kropp.
Vad Pelé gjorde gör Messi med en apelsin. Att jämföra fotbollsspelare rakt av, eller räkna mål, är som att hävda att löner är ett bra fotbollsmässigt mått på talang och därför dra slutsatsen att Johan Oremo är bättre än Pelé för Geflespelaren troligtvis har, något, högre lön. Medan Pelé aldrig platsat i Gefles startelva men troligtvis fått göra många korta inhopp sista tio: ”glimrande men inte speciellt funktionell teknik, bra tillslag på bollen, extrem individualist, rör sig aldrig utan boll, tar inget defensivt ansvar….”
Ifall vi använder A blir jämförelsen intressant. Och svår. Messi avgör matcher och har undantaget en period under 2014, hållit väldigt hög och jämn klass. Hans målfabrikation i den spanska ligan visar det. Dessutom har han spelat i ett lag som gör många mål det vill säga hade Barca spelat som Santos och alltid sett till att Pelé gjorde mål hade Messi förmodligen redan varit uppe på 1000 mål… … antalet mål är det första vi skall välja bort som mått, förutom lönen. Maradona gjorde färre mål men hade sin storhet under en tid av cynisk och väldigt defensivt inriktad fotboll. Dessutom i Italien. Hade Pelé spelat i Europa hade han 1. Alltid varit skadad och 2. När han väl spelat gjort väldigt få mål.
Den som har påverkat fotbollens utveckling minst är troligtvis Maradona. Han blev aldrig unisont älskad och hyllad. Delvis beroende på att fotbollen var så cynisk, Maradona var stor trots fotbollen, inte tack vare. den Dessutom fruktansvärt ojämn beroende på hur pass trött, bakfull eller påverkad han var. Av privata droger och av det han fick av klubbens representanter i form av piller och injektioner.
Messi har förändrat spelet på planen. Det är tack vare/ på grund av Messi som i princip alla storlag ibland spelar med åtta man i egen box, typ 8-1-1. Vilket i sin tur gett upphov till en ibland underbart snabb och vild omställningsfotboll. Samtidigt är konkurrensen numera oerhört hård. Det finns en massa andra idrottsstjärnor som gör bättre reklamfilmer, levererar tuffare oneliners i de mixade zonerna eller helt enkelt bara har större biceps och snyggare byst. Det mest slående med Messi är hans mod på planen och blyghet utanför. I mitt tycke är han världens främste fotbollsspelare genom tiderna men en medial dvärg.
Pelé symboliserade under tio år den vackra, lekfulla fotbollen i en europeisk fotbollvärld besatt av catennaccio och överdrivet mittfältsspel. Pelé, liksom Messi beskrivs ofta som ett barn men brassen var även en avlägsen, romantiserand Gud under en tid då myter mest spreds med trycksvärta och inte genom fulstreaming och youtube. En del av Pelés storhet bygger på det vi inte såg utan bara beskrevs i efterhand av mytbildarna i pressen eller på korta svartvita klipp från filmjournaler. På grund av det blev Pelés plats i fotbollshistorien kanske ännu större än vad Messis någonsin blir.
Lämna ett svar