Det orättvisa ödet!

I 87 minuter var det en närmast perfekt majkväll på Örebäcksvallen. Nykomlingen och överlägsna serieledare Båstads Gif mot Väsby FK. Jag kom till årets första match vid avspark, gick omkring och nickade åt alla eftersom alla förutsätter att man vem man är fast jag känner väldigt få. Men man, ibland förstärkt av ett lite ”tjenare” eller ”hej”.

Båstad hade svårt att utnyttja sin överlägsen och omsätta det i målchanser. Men slog mest långt. Efter en halvtimme kom ledningsmålet och i andra började man rulla bollen. Det blev 2-0 från 45 meters håll och 3-0 på straff.

Så kom då 87 matchminuten: Serien och Giffens obestridlige skyttekung ”Kristoffer Thure” Thuresson har gjort 14 mål på 7 matcher och exakt 2/3 av Giffens 21. Ett vanligt motlägg på en 50/50-boll som och så small det, fast inte så kraftig som jag minns andra benbrott jag sett och hört live. Det är inte så många – det här är mitt fjärde, Thures första. Domaren blåste av matchen men istället för att få träffa och glädjas med mina gamla klubbkamrater så blev det väldigt dystert och lågmält.

Några ord, inga grattis och 19 kalla minuter innan ambulansen rullade in.

Det är typiskt ödet. Ibland blir det alltför bra. Det fanns 22 spelare på planen, en var skyhögt mycket duktigare än alla andra och det är väl klart att det just är han som också ska bryta benet. Det som ens sekunden såg ut som en raket i svenskfotboll ser nu ut som en mittensäsong – man klarar förmodligen sig på 21 poäng! Och Thure får en förfärlig sommar.