Med målinjen mot ryggen

Pär Hansson,  en gång allsvenskans kanske allra bästa målvakt, släpper in ett långskott, längs marken mot Elfsborg. Ingen verkar göra honom ansvarig för det utan man hyllar unisont målskytten.

Det är ett bra avslut (se klippet). Jag vill ändå hävda att Pär Hansson ska vara på den bollen, så pass bra kan han vara.

Det är absolut ingen tabbe men Pär Hansson släpper in målet för att hans position är alltför nära mållinjen. Så vad gör han där och varför?

Pär Hansson står cirka tre meter ut alldeles före avslutet. När det kommer så tar inte Hansson ett par steg ut för att skära av vinklar och täcka målet – HANSSON TAR ETT PAR STEG BAKÅT.

När skottet kommer är han inte enbart nästa mållinjen (ca två meter) utan hans rörelse är bakåt, innåt. Han står helt enkelt mer på hälarna än tårna vilket är en uppenbar katastrof, för målvakter.

När han nu ska kasta sig måste han alltså först bromsa den negativa rörelsen, flytta tyngdpunkten framåt och sedan skjuta ifrån. Vilket tar tid. Värdefulla tiondelar.

Dels kommer alltså Pär Hansson sent iväg, dels är hans räckvidd begränsad eftersom han inte har den rörelseenergi han haft ifall rörelsen varit framåt/positiv. Så han som vanligtvis hade tagit avslutet är nu chanslös – utifrån förberedelserna.

Att Pär Hansson är en bra målvakt är det ingen tvekan om. Hans straffräddning i samma match visar dels hans rutin att läsa, dels hans räckvidd eftersom han räddar en straff som är faktiskt bra i sitt genomförande. Det är bara det att Hansson är bättre, just precis där och då, utan press och utan ångest. Utan historia.

I helgen såg jag Tim Howard stoppa Stuart Downings kanonskott från 20 meter genom att stå sju, åtta meter ut från mållinjen. Så borde fler svenska målvakter agera, speciellt som antalet världsstjärnor som kan tänkas chippa och lobba i fart är aningen begränsat i allsvenskan.

Det finns dock en svensk målvaktsskola och en av dess grundläggande doktriner är att målvakten ALDRIG får stå mer än tre, tre och en halv meter från mållinjen. Oavsett längd, rutin, spänst och motståndare.  Det är en ängslig, feg och väldigt svensk skola där man i första hand försöker minimera misstagen istället för att öka chanserna att rädda. Ungefär som det svenska skol- och utbildningssystemet i övrigt – det viktiga är inte lärandet och den indviduella utvecklingen utan alla elever och studenter får godkänt.

Dessutom bör man i varje enskilt försök till räddning lägga in föreningens och Hanssons personliga negativa utveckling. Hansson har som lagkapten vunnit allsvenskan med HIF. Nu krisar det i klubben och Hansson avsade förra sommaren sig den viktiga kollektiva ledarrollen som kapten.

Med andra ord har både klubben och målvakten tagit flera negativa steg bakåt det senaste året. Det saknas trygghet, det saknas självförtroende. I det perspektivet är det ganska logiskt att Pär Hansson, i Borås, själv tar några steg bakåt mot den egna mållinjen.