En flock självutnämnda krishanterare av MFF försöker locka klick och uppmärksamhet genom att hävda att det är kris. Det är lite som de företagare som säljer säkerhetssystem för datorer och servrar – de rättfärdigar alltid behovet av sin produkt genom att beskriva hoten. Genom att skapa kriserna rättfärdigar man sin produkt, sin ”journalistik”.
Eller är det tvärtom, som Mattias Larsson i KVP/Exp. hävdar: att ”spelare svek”. Är det inte ett lite väl hårt uttryck – ett svek är ju att medvetet inte göra det man lovat, eller spela på den nivån man kan, eller spekulera i sensationer när inga sensationer föreligger? Är det verkligen frågan om ett svek och i så fall av vilka? Är det spelare som sviker vill vi ha namn! Bylines har vi redan så det räcker. Är det istället sportjournalistiken som sviker eftersom hela branschen så tydligt krisar? Och i så fall, vad kommer först: krisen eller sveket?
Jag såg Kalmarmatchen. Jag såg inte kollapsen mot Häcken men dock de andra matcherna i maj som inte heller varit speciellt bra. MFF satsade på cupen, fick en formsvacka och har inte fått resultaten med sig. Spelet har varit hyggligt, vanligtvis hade MFF plockat hem sex, sju poäng till men sånt här händer. Även de bästa lagen. Det är 20 omgångar kvar, ändå får Jens Fjellström begreppet ”sju poäng upp” att med skräckblandad förtjusning i rösten låta som om detta var nästan en omöjligt uppgift. Ungefär som en filmtrailer, med dramatisk speakerröst –fast för CMore-abonnemang!
Förlusten i Kalmar berodde på:
- En dålig domare. Han som tillät hemmalaget att spela fult och destruktivt. Pandzic oförmåga att bestraffa alla dessa otalig fasthållningar avgjorde matchen.
- Oflyt. Ett lag som inte har medgång har dubbel motgång. Erik Johansson missade väldigt mycket framför båda målen. Simon Kroons skott efter frisparksvarianten var dock inte oflyt – det var bara uselt.
- Formsvacka. Det märks framförallt på Adu. Han tappar bollar, slår bort bollar, spelar med alltför små marginaler e t c och har gjort så i hela maj månad. Adus problem får konsekvenser för hela laget eftersom han är säkerhetssystemet, muren man lutar sig emot. Det märks också när t e x Rosenberg tar ett alltför tidigt avslut istället för att vänta in kalmarbackens desperata försök till block. En Rosenberg med höstens självförtroende hade hållit inne avslutet några tiondelar, sedan dansat runt den på rygg liggande backen och lagt in bollen.
MFF behöver Mohlins blod och ledaregenskaper.
Lämna ett svar