Detta skiljer Superettan från Allsvenskan

Det finns två stackas lag i allsvenskan som ofta skapar mängder med chanser, speciellt på bortaplan men i princip aldrig får med sig några poäng: Hammarby och Sundsvall. Ja, förutom i den allra första lycksaliga bortamatchen då de förmodligen bars fram av en glädje som inte är helt olik kalvar på första vårbetet.

Resten av denna vår har varit tuff. Framförallt Hammarby men även Giffarna varit värda bortasegern många gånger men ofta blivit helt utan poäng.

Förmodligen är det detta som är den stora skillnaden mellan superettan och allsvenskan. Eller åtminstone den som är svårast att övervinna. Det finns många andra skillnader men jag tror klubbarna arbetar extra mycket med t ex tempot, både generellt och framförallt vad gäller passningar. En annan sak är att spelar mer cyniskt i allsvenskan men just detta med att skapa målchanser en masse men inte förvalta dem – där är, misstänker jag, den avgörande skillnaden.

Säkert jobbar man mycket med avslut på träningar men kanske inte tillräckligt. För mönstret är så tydligt vad gäller båda klubbarna. Inte minst på Olympia i Helsingborg..

I Superettan fick man många lägen och då gjorde det inte något att man brände många uppenbara. Dessutom var man så överlägsna att man ganska enkelt kunde komma till nya avslut ifall det krävdes. Plus kanske det allra viktigaste – målvakterna är mycket bättre i allsvenskan. Halvdana avslut räddas obönhörligen.

Sedan tror jag även små detaljer spelar in:

Hur snabbt du tar avsluten – i allsvenskan krävs ofta en touch, du hinner inte lägga tillrätta bollen.

Allsvenska försvarare är generellt sätt bättre på att blocka skott. Mittbackar i Superettan är lite stabbigare, lite långsammare och har även sämre teknik vad gäller blocka. Ifall de ens blockar skott. I Superettan kan du få så mycket tid att du kan skottfinta och det är något försvarare inte vill gå på – så istället för att försöka blocka står de ibland kvar på benen. Blir inte bortfintade men täcker nada. Victor Påhlson och Nils Erik Johansson ( kanske även Andreas Johansson?) är förmodligen de två främsta skottblockarna i allsvensken

Underskattning – ett lag som ständigt förlorar på bortaplan, oavsett antal avslut, ges omedvetet fem procent mindre respekt, typ. På bortaplan.

Så ifall nu drömmen blir sann och Östersunds FK går upp i allsvenskan: se till att träna avslut Graham Potter så blir det, precis som det står i boken, allsvenskt guld 2018.