Filmningar, huvudskador och ”Kinder-klacken”

HIF krigade till sig tre inte helt välförtjänta poäng på Olympia. Hammarby hade många solklara chanser ( se även denna text) och frilägen men Pär Hansson eller dåliga avslut kostade stort. Som när Besara sköt på Hansson liggande fötter eller Saetra inte fick träff på bollen vid bortre stolpen efter en hörna – helt omarkerad tre meter från målinjen.

HIF hade också en bra chans – som Hopf gjorde en underbar dubbelräddning på. Chansmässigt var Hammarby värda minst en poäng, spelmässigt var resultatet rättvist för jag tycker att HIF:s femmannamittfält ägde. Jag gläds åt att Henriks 3-5-2-formation som blev 5-3-2 mot slutet har inneburit att man faktiskt kommer in med bollen i motståndarnas straffområde betydligt mer än tidigare. Duttandet på motståndarnas planhalva är nästan försvunnet. Får man sedan in en annan forward än det helt ur form varande Jordan Larsson blir det ännu bättre.

Det är lite märkligt att Hammarby inte hade vett att försvara sig bättre mot 3-5-2 och Jere Uronen. Med ett riktig Simovic borde HIF gjort fler mål men Larsson sprang fel, passade mindre bra, vågade aldrig fullfölja löpningar in i straffområdet. Jordan, och hans pappas coachande av honom, är värt ett eget kapitel. Jag tror inte att pappa hade velat spela sin son i går men han hade inget val eftersom han inte skaffat någon backup forward åt sonen.

HIF hade en riktigt bra period efter 1-0 då man fick fart på passningarna. Utan Darjan, utan Astrit gick omställningarna betydligt fortare och var oerhört mycket rakare. HIF spelade enklare och effektivare. Det lovar gott. Fast jag sätter fortfarande frågetecken för målskyttet – jag tror Simovic och Dahlberg är alldeles för lika som spelare.

En annan spelare värd ett kapitel är Robin Simovic. Han blandar klumpig, konstig bollbehandling oförmåga att nicka med grejor som Neymar och Messi inte gjort bättre – som den lätta ”Kinder-klacken” förbi Solheim i första halvlek (både mottagning och dribbling i ett) som borde gett ett friläge. En av allsvenskan snyggaste detaljer den här säsongen.

Simovic var för övrigt en av väldigt många HIF-are som låg ned sista kvarten i svåra plågor men överlevde och lyckades ta sig upp med medicinsk assistans. Även i första halvlek blev Pär Hansson och de andra rasande när Strömbergsson släppte närkamper som resulterade i att en röd spelare blev kvar i gräset. Alla dessa skrik och gester borde beivras – inte på planen men före nästa match. Det är fel att sånt som ger varning under andra omständigheter accepteras bara för att en lagkamrat ligger kvar i gräset och filmar. Alla HIF.are filmade inte men tillräckligt många.

En annan värd ett kapitel var CMore kommentator. Han tillhör den skola som ofta säger fel men aldrig korrigerar. Igår blev det fel vid ett tiotal tillfällen men aldrig att han rättde sig själv. Det är dumt.

Bland annat upprepade han detta att ”domaren ska blåsa av vid huvudskador”. Alla på CMore hävdar detta och jag tror de har fel. Jag brukade alltid prata mycket med domare på upptaktsmöten, osvsett sport, eftersom de nästan utan undantag är väldigt trevliga, kloka och verbala. Jag minns att fotbollsdomarna berättade att det finns inget som säger att troliga huvudskador ska ge avblåsning. Huvudskador ska behandlas likt alla andra skador – om de bedöms som allvarliga ska domaren blåsa av – inte annars. Oavsett var på kroppen skadan kan tänkas ha inträffat.

När Kennedy återkomemr ska det bli intressant att se hur mycket det betyder för lagets självbild – kanske är Bajen offer för en ”Kennedykris”?