Nanne, sex och underhållande Norrköping

En kort blick på Mentalallsvenskan, vad självförtroende gör med lag, och svartsjuka tränare. 

Årets två största positiva tabellöverraskningar är utan tvekan IFK Norrköping och Djurgården. Såg stora delar av matchen igår och det var det förväntade. Förutom tryggheten, självförtroendet. Eftersom jag dock inte sett lagen på en månad, och att de i princip under den månaden inte förlorat en match, förvånades jag.

Då tog Djurgården en oerhört turlig trepoängare i Sundsvall och vände en negativ start. Norrköping, vilken var den senaste matchen jag såg – minns inte men minns att de också, vann turligt. Fast tur föder mod och de två tidigare så ängsliga klassikerna i svensk klubbfotboll vågade denna tidiga junikväll hålla i bollen, mittfältarna vågade följa med in i straffområdet och avsluta och det var helt enkelt underhållande fotboll.

Därmed inte sagt att det var så bra fotboll men mod och kamp blir alltid sevärt. Två av landets mest 4-4-2-troende tränare hade med ett möte i fel ände av tabellen kunnat bli oerhört fegt, tråkigt, trångt och 0-0. Nu blev det öppet, tufft och väldigt lite spel på mittfältet. Borde slutat 2-2 eller 2-3.

Djurgården kom ofta in med tre anfallare, i första vågen. Det var imponerande. Mindre imponerande är försvaret. När Höie inte spelar på sin maxnivå tappar de genast poäng. Ett anfallsglatt MFF kommer krossa dem på söndag, ifall inte Höie vill annat.

Mitov Nilsson gjorde en avgörande fotparad strax efter 1-0 målet. Det var i sin tur en riktig otagbar pärla men jag reagerar alltid på att Mitov Nilssons position ofta är alltför nära första stolpen. Han hade knappast varit på kanonen ändå men chansen hade funnits ifall hans position hade varit en halvmeter längre från stolpen och en halv meter längre ut.

DIF borde haft 2-0 i halvlek men istället tog Norrköping över och dominerade andra. Kanske inte bollinnehavet men absolut chansmässigt: de borde vunnit andra halvlek betydligt klarare.

Lika loj och frånvarande som Kujovic var, lika tänd och spännande var Totte Nyman. Hade han lyckats med den trängda nedtagningen på tinningen och efterföljande volley/halvvolley hade de kontinentala klubbarna stått i kö i morgon. Tidvis är Nyman väldigt, väldigt bra men han måste ha högre procent i avsluten för att bli riktigt intressant. Han saknar killer-instinkten.

Mest imponerade Traustason. Hans teknik i fart, hans blick för spelet och passningsförmåga kommer ta honom långt, snart. Nu är det svårt att se spelares defensiva jobb på en skärm men hans spel med boll var oerhört imponerande i går. Högsta betyg!

Med självförtroendet kommer Norrköping slå Falkenberg, jag hade inte varit säker på det annars. Då ligger de tre, fyra över sommaruppehållet och hela staden kommer vara mer toppad än på 20 somrar när jag nu flyttar dit! Vlken taijming!

På Guldfågel Arena gottades Nanne åt Kalmars mentala sammanbrott: ”det är sällan man ser ett lag så fullständigt tappa sin överlägsenhet”, sa Nanne och nästan log så där försmädligt som bara före detta tränare kan i mötet med sina ”ex-lag”. Vad Nanne egentligen sa var : jag var mycket bättre i sängen med KFF än vad Swärdh är!

Ps Gillade att CMores kommentator vågade insistera på att det var en underhållande match trots Pelle Olssons buttra, negativa kommentarer. Sura tränare i TV borde straffas. Trygga kommentatorer borde få bonus.