Hur kan nästan ett helt lag, inklusive Hedvig Lindahl få en slags kollektiv kramp, men inte motståndarna?
Kosovare Asllani säger till Sportbladet att hon fick kramp ” ganska tidigt” det vill säga efter tio minuter. Om det är ”ganska tidigt”, vad är då tidig kramp – på uppvärmningen?
Asllani tror dessutom att det berodde på konstgräset som de bara tränat på en gång tidigare.
Det låter väldigt konstigt, att få kramp av underlaget men om jag köper det – varför bara en enda träning. Man måste väl ha vetet vilket sorts konstgräs man skulle spela på i många månader?
Nu är jag inte välavlönad fysiolog på SvFF men ifall ens det är fysiskt möjligt att få kramp på grund av underlaget – varför bara träna på den här typen av konstgräs en enda gång, varför bara svenskorna?
Kramp har väl delvis med salthalten i kroppen att göra och ett skäl till att idrottare som inte är vana vid stark värme får krampkänning – kan det vara en så simpel orsak som saltet?
Krampkänningen kan förklara många enskilda misstag, i princip alla de som svenskorna gjorde sig skyldiga till. Samtidigt anföll Sverige ett par gånger genom väldigt vackra kombinationer med ett tillslag och bra rörelse på spelarna. Så ifall det fungerade ibland – kan då krampen vara orsaken?
Ska jag ändå komma med individuell taktik blir det inte mot det helt nya mittbacksparet som kastades in. Däremot förstår jag inte hur en rutinerad ytterback som Lina Nilsson kan misslyckas med både offside- OCH positionsspelet så grovt? Det har ju ingenting med varken gräset eller genus att göra. Det är ju bara… ….oförklarligt.
Hur Caroline Seger kan tappa så många bollar på mittfältet? Både 1-2 och 2-2 föregicks av Segers oförmåga.
Hur motståndarna kan vara så mycket snabbare än svenskorna? Det var lite Herman Medford vs Glenn Hysén känsla över många sekvenser.
Den övervägande känslan är att nigerianskorna var individuellt duktiga offensivt men dåligt organiserade defensivt. Särskilt vid fasta situationer. Vid 2-0 springer alla spelarna ut på en lång rad efter bollen – de var minst sju stycken som stod och tittade in i en medspelares nacke. Från rätt vinkel är det en väldigt rolig fotbollsbild.
Den övervägande känslan var att Sverige var verkligt dåliga och att de kan väldigt mycket bättre. Man gjorde tre mål men skapade nästan inga målchanser man släppte in tre mål men utan Hedvig Lindahl hade det blivit storförlust.
Jag tror inte att USA och Australien kommer få kramp på det här underlaget mot Nigeria utan även de göra typ tre mål men släppa in färre. Och i så fall bör väl Sverige inte enbart besegra Australien utan framförallt ta poäng av USA. Det ser svårt ut. Kanske får vi efter debatten om ”kulturmannen” en diskussion om den svenska ”krampkvinnan”?
Lämna ett svar