Ni kan sluta oroa er nu. Jag är tillbaka. Jag har inte lagt ned bloggen efter hatattacken. Och jag är inte nazist.
Jag har flyttat. Norrköpings heter staden jag jobbar i. Mot betalning. En lite märklig stad som delvis lever av minnen men som de senaste säsongerna börjat återvinna en slags optimism. Både som stad och fotbollsförvaltare. En gång var den större än Malmö och utseende mässigt har lite hänt, den ser delvis ut som om det var en mycket större stad, för 100 år sedan. Fotbollslaget ligger högt i allsvenskan för första gången sedan på 20 år. Samtidigt finns här en enorm potential, åtminstone för staden.
I går lunchade jag med stadens pressansvarige. Fick tillfälle att diskutera stadens uttryckliga och officiella behov av att ständigt ”sätta Norrköping på kartan”. Just nu är det Bråvalla festivalen som ska göra avtryck – på karten.
Norrköpings Tidningar är sedan i måndags ”en del av min dag”. Jag jobbar där, som vikarierande kulturreporter. Det är en trevlig arbetsplats, trevliga arbetskamrater och det regnar varje dag. Vilket är perfekt när man sitter inne och skriver. Om kultur. Har inte hunnit skriva blogg men i sanningens namn har det inte funnits så himla mycket att skriva om.
Det upphaussade landslaget förlorade en match efter att inte ha skapat en enda chans. Mot Italien skapade i all fall en – och gjorde två mål. Jag vet inte om den prestationen är tillräcklig för att dess tränare ska anses kunna frälsa A-landslaget och efterträda Hamrén. Efter kvällen avgörande match är det kanske lättare att fatta ett beslut. Portugal är dessutom gruppens klart bästa lag.
Håkan Ericson bor vanligtvis i Åby (undrar ifal lde har en slogan, typ ”I Åby rullar det på”, eller ”Åby- förbundskaptenernas huvudstad”? Själv bor jag i en sportstuga strax norr om Åby. Den finns inte på kartan. På kvällarna kör jag igenom centrum och upp för berget. På morgnarna rullar jag ned för berget och genom centrum. Mitt rekord är järnvägsbron – den är en svår nöt att knäcka. Ifall jag någonsin tar den kan jag nästan rulla ut på motorvägen vilket å andra sidan kanske inte är något jag ens borde pröva. I alla fall inte på cykel.
Det är under de första tio dagar här som har min kulturkollega Olli lånat ut sin fantastiska sportstuga i Kolmårdsskogen. Det är 28 kvadratmeter av böcker, säng, mulltoa och kallvatten från sjön nedanför. Framförallt är där sagolikt vackert men just solen har inte varit så alert, eller värmen. Där är svårt att skriva, ifall man inte sitter ute. Jag går och lägger mig tidigt, läser, vaknar tidigt, läser och kör 1,5 mil ned till jobbet. Jag har cykeln med, tar tänkt att cykla men fullt lastad och med sällan över 15 grader och regn – bilen är bättre. Speciellt den här morgonen när där inget vatten är i kranen. Så jag bestämmer mig för att ta mig tidigt till jobbet – drickakaffe, skriva vid skrivbord, träna i det lilla gymmet i källaren, duscha, raka mig i varmvatten… …före jobbet 08.30. Fast ingen sa att passerkortet inte fungerar före 07.00. Så nu sitter jag här på parkeringen och skriver. Och det är inte så kallt. Och jag kan läsa lite i min senaste recensionsbok: Leo Tolstojs ”Kreutzersonaten”. Det är faktiskt ganska OK.
Sportstugor byggdes av stadens arbetare på 30- och 40-talet. Trångbodda familjer ville ut ur städerna och började cykla ut i den omgivande naturen och tälta. Sedan tog de med sig en masonitskiva på pakethållaren och likadant nästa söndag – de jobbade på lördagarna. I mitten av 30-talet fick man dessutom plötsligt 3 veckors semester och små enkla byggen på högst 30 kvadratmeter växte upp i omgivningarna – som kolonilotter fast i skogen. Jag förmodar man kan kalla det en svensk motsvarighet till de norska ”hyttorna”.
Sportstuga, friluftsfrämjande eller i Parken med IFK Norrköping som skulle snart inleda sin guldera. Medan Norrköping var landets tredje största stad och vars industriella epicentrum utgjordes av ”Industrilandskapet – mitt i stan. Det står kvar, liksom Parken och jag har nu både kommit in från parkeringen, gått på vattentoa, fixat en hyfsad blandning i kaffeautomaten, lyckats logga in i de olika skriva och redigeringsprogrammen. Men först ska jag träna lite, duscha och raka mig. Och byta kläder! I källaren!
Lämna ett svar