Eftertankens bleka krankhet

Jag har tänkt om.

En coach som anställer Mia Törnblom istället för en idrottspsykolog och sedan har ett lag som fullständigt faller samman fysiskt och psykiskt är svår att helt respektera.

En coach som på försäsongen säger att man skall ha VM:s mest löpstarka lag men som sedan visar sig vara VM:s minst löpstarka lag och där nästan alla, inklusive målvakten, får kramp i debuten – den coach är svår att helt respektera.

En coach som hävdar att man ska spela offensiv anfallsfotboll men i VM har ett lag som i princip inte skapar något alls utom på fasta situationer – den coachen är svår att respektera.

Den coach som skyller ifrån sig på svår lottning och ogina klubbar är svår att respektera.

Tony Gustvsson hade blivit en bra förbundskapten men ännu viktigare är att man gör en total makeover i förbundet. De som sitter där har för Sverige till en anonym tillvaro som B-nation. Det faktum att små, svaga och ekonomiskt utlämnade klubbledare ska sätta käppar i hjulet för VM-uppladdningar visar hur sjuk svensk damfotboll är i sin organisation. Tyskland –Frankrike visade hur sjukt långt efter spelmässigt svensk fotboll befinner sig.