Jonas Jerebko och de somaliska killarna på gården

Någon studsar en basketboll. Ljuset når upp på sjätte våningen till huset i miljonprogrammets centrala Norrköping där jag bor. Fönstret är öppet, klockan är halv åtta en väldigt varm lördagsmorgon och plastbollen ger en dov och vacker rytm åt Marielund.

Det är två somaliska killar i yngre tonåren som studsar och passar varandra som om det vore skott, fast deras teknik är väldigt hemmagjord. Skottbågen blir aldrig tillräckligt hög, det är en passning förklädd till ett misslyckat skott men jag förmodar killarna i drömmen sätter en trea varje gång. Förmodar också att här inte finns någon korg, eller plan i närheten. Däremot har jag ett många övergivna små grusfotbollsplaner i Norrköping. Vittrande vita målställningar utan när och utan kommunalt underhåll. De är Norrköpings ungas övergivna vallfartsplatser från en tid då nedstudsar och skrubbsår var en del av svensk fotbollen. Och mariedalsborna cyklade eller promenerade till Parken. Nu tar man sig till ”Nya Parken”, det sägs mig att det är en viktig distinktion.

Det är ett fantastiskt område med alla sina unga invandrare och deras barn. Många kvinnor och flickor i huvudduk och långa klänningar perfekta för den tillfälliga hettan. Breda män med balkanursprung med svart hår runt ganska kala hjässor. Framförallt barnen som är ute och leker på gårdarna till 11 på kvällen. Någon har en cykel som han hela tiden långsamt cyklar runt sin gäng på. Någon annan låter en sliten fotboll vila vid fötterna. Det är rop och röster på alla språk och det känns väldigt levande. Ibland överröstas de av en att en vuxen gallskriker ett kort namn. Ungefär som en coach för en basketlag.

Tänker på att Jonas Jerebko skrivit ”drömkontrakt” med den mest vita anglosaxiska/irländska basketklubben i NBA. Det är ingen kritik, mest menat som en karakteristik av den roster som aldrig får vara icke-amerikansk och helt icke-vit för det Boston Celtics har en tradition av bra vita spelare. Man är övertygade om att det gynnar Celtics och jag köper det. Inte för inte är Boston center för Tea-party-rörelsen, republikanernas mörkblåa och mycket inflytelserika falang. Samtidigt var det Boston som satsade på den förste store svarte stjärnan i NBA. Då var John F Kennedy president och Massachusetts dominerades, politiskt, av liberaler.

Jag är väldigt glad att coach Brad Stevens kontrakterat Jonas men man kan diskutera ifall det är ett drömkontrakt. Det är först och främst endast på två år vilket är en ovanligt kort tid för en spelare du tror kan tillföra laget och försvaret mycket. Dessutom är det inte så fantastisk bra med pengar.

Jag hade inte tackat nej till 10 miljoner dollar för två år men t ex center/forwarden Brendan Wright som ni säkert inte hört talas om får 18 för tre år med Memphis Grizzlys. Kontraktet säger inte det som coach Brad Stevens enligt Jonas sagt till pressen: att Jonas var hans ”top prio”. Då hade Jonas fått 4 år och minst 25-30 miljoner.

Samtidigt är Brad Stevens en väldigt bra, ung coach- skrev om det i våras. Han liksom Atlantas coach som nu draftat Markus Eriksson är den nya, spännande lärljungar till Greg Popovich och San Antonio Spurs passningsorienterade globalbasket. Tror Jonas kommer få spela mycket försvar och 15-20 minuter per match. Kan han utveckla sitt skott kan speltiden öka drastiskt, så bra försvar spelar han . Men för att utveckla det offensiva måste han få mer speltid och ett antal hyfsade skott. Inte som i Pistons där han fick slaggskotten i sista sekunden eller tvingades att själv forcera fram ett skott – det är dålig procent på sådana.

Bollen har slutat studsa, nu är det serbokratiska ekar från en balkong på husväggen mittemot, växlar, går upp och ned i höjd. De talar i munnen på varandra mest hela tiden. Ett skratt, en medelålders man som försöker hostar, flera gånger. På gården en liten flickas väldigt späda röst som upprepar frågan. Om det ens är en fråga, det bara låter så.

Ser fram emot hösten och svaret på om Jonas Jerebko äntligen funnit sin plats i laget, i världen, inte enbart ”drömkontraktet”.

Det skulle varit ”slutklämmen” men hit kommen i texten ropar flickan på gården: ”hejdååå”!