Svensk elitfotboll förnekar sig inte. Inte heller svenska fotbollsexperter i så måtto att allsvenskan vägrar vara vad de tror att den är. Serien är ganska oberäknelig och framförallt har den en kvalitetsmässigt svag topp. Bättre lag har svårt att besegra sämre lag. De borde de inte ha. Visst kan man älska allsvenskan, för dess trotsiga charm men speciellt vacker är den inte.
Personligen kan det exemplifieras så här: Först blev jag dissad för att jag tippade Norrköping så högt upp, sexa. Nu blir jag dissad för att jag inte tror att de kan blanda sig i striden om guldet. Dessutom kommer jag få höra femtielva glirningar i dag apropå lördagens förlust på Parken men det bjuder jag naturligtvis på. Det hör till fotboll och bra arbetsplatser. Har till och med skrivit en förklaring till den vinst andra kallar förlust i dagens tidning (länkar så fort den kommer upp på webben).
De fotbollsexperter som alla hade MFF som klar favorit inför serien tävlar nu om vem som kan dissa dem hårdast, fast ingen når Sydsvenskans Max Wimans nivå.
Jag gläds över att Emir Kujovic gör fler mål för då är chansen större att han säljs.
Gläds över att AIK:s unge målvaktsreserv höll nollan.
Jag tror fortfarande att sluttabellen kommer bli följande : MFF, Blåvitt…
Jag tror HIF kommer få väldigt stora problem utan Pär Hansson.
Jag tror Simon Hedlunds miss i Falkenberg var kostsam både för självförtroende och Elfsborgs silverchanser.
Jag tror inte på Djurgården men tipset (tia) lär de förbättra.
Jag är dålig på att tippa Falkenberg – jag förstår inte riktigt varför de tar så många poäng. Att inte allsvenska tränare förmår besegra ett lag med så lite talang är ett av de stora problemen i svensk fotboll. Vi märker det också när de så kallade bästa lagen inte förmår besegra sämre lag i Euroleaguekvalet.
De lag som går bäst i höst blir MFF, Häcken, Sundsvall och AIK. Kanske även Hammarby.
Eller som amerikanske Saab-försäljaren Kurt Vonnegut skrev i Slakthus 5: ” Så kan det gå ”. Kan, eftersom det trots allt är allsvenskan…
Lämna ett svar