Sommarkväll i Båstad

Discon pumpar ut feta basgångar över Båstad, eller snarare över Riviera och Hemmeslöv strand. Fönsten är stängda, ändå hade jag fått skruva upp TV-en för att höra, ifall jag såg TV.

Jag har bytt ett helgpass på tidningen till tre dagars ledighet och trodde på fullt allvar att jag, förutom att få jobba i trädgården, skulle få vila och njuta av fågelsången och vinden.

Det nya ungdoms/familjehotell som förr var Riveras havsbadspensionat och stått där sedan 40-talet presenteras sig nu. Hösten 2013 såldes alla inventarierna och sedan har det varit byggare och hantverkare året runt.

Förr var det räkfrossa och dansband på allt lägre volym – nu går de ”all in” redan halv åtta på kvällen. Fåglarna försöker konkurrera och verkar inte bry sig om att de förlorar.

Redan när jag kom i går natt märkte jag förändringen – en taxi tyckte jag körde alltför långsamt och blåste om mig, i en fyrvägskorsning i 60 km/h. Då är det 70 meter kvar till hotellet. Och max 40 km/h

Nu bankar alltså discobasen och jag tänker på framtiden för tennisen i Båstad. Hur märkligt det är att den överlevt trots att svenska framgångar inte existerat på 5-6 år och i ett historiskt perspektiv har inte svensk tennis mått bra sedan Millenieskiftet.

Ändå har företagen fortsatt pumpa in hundratals miljoner till tävlingen, till fester och boende och glans och kanske basgångar. Förmodligen för att alla vet att tennis är de rikas sport, liksom golf. Företagen satsar på säkra kort där de vet de kan synas och träffa alla andra. Ungefär som Almedalen för opinionsbildare i allmänhet och politiker i synnerhet.

Eller som de tiotalet medelålders människorna i de två stora tidiga 60-talscabbar ( en Ford Fairline och en Buick Riviera) som mullrade förbi mig in mot Båstad när jag var på väg hem från Willys. De är också där för att synas, och själva se. Det är liksom det som är idén och därför har tennisen i Båstad överlevt.

Fast jag är inte lika säker på att det blir så här i framtiden. De som betalt 5-10 miljoner för att bo här i området, är det verkligen en dunkande, värkande bas de vill ha under sina få veckor här?

Och hur länge har lilla Båstad råd att göra så bra tävlingar- älskade av alla spelare? I fall inte alla dess rika människor längre vill bo här så kommer tennisen dö.

Så här sitter jag på min insynskyddade tomt och tänker att jag och mina syskon ändå gör rätt som säljer nu –även om vi säljer för att det inte funkar att ha det ihop längre. Att alla de som är intresserade och till och med lagt bud gör för att de vill vara närmare och vill synas. Inte tennisen, knappast ens havet och Malen skog utan just de andra, i rätt område.

Nu är klockan lite över nio och först sänktes volymen och nu är musiken i princip helt borta. Undrar just om inte några inflytelserika grannar ringde kommunens hälsovårdschef och förklarade lagen om tillgång och efterfrågan.