Ayton Senna och Amy Winehouse

I eftertexterna till Asif Kapadias dokumentärfilm om Ayton Senna står det att hans vän läkaren Sid Watskins efter dödskraschen den 1 maj 1994 fick i uppdrag av de styrande i Formel 1att föreslå förbättringar av säkerheten:

”Since then no one have died in Formula 1”

Nu har det alltså hämt men det tog 21 år. Med tanke på att det förr i världen dog ett par förare per år antyder väl detta att Sid Watskins gjorde ett bra jobb.

Och Formel 1 har överlevt, trots bristen på död och spänning. Vi som följde sporten då trodde att riskerna var en av de främsta orsakarna till att ointresset för sporten var så stort. Det var fel – samtidigt kan jag inte säga att det heller är något annat som gör sporten så populär.

Formel 1 är populärt för att det är Formel 1. För att flärd, fart och glamour numera är en så pass viktig del av underhållingsindustrin. Och Formel 1 är underhållning, oavsett vem som vinner och dör.

I mitt tycke är Formel 1 numera helt ointressant. –det är mer spännande att titta på spårvagnar.

Kapadias film har vunnit flera fina priser. Orsaken är att han haft ett stort material med intervjuer av Senna att klippa i. Och att han balanserar melankolin med beundran för människan Senna. Idag är regissören aktuell med en anan dokumentär om en enastående talangfull människa som dog ung – Amy Winehouse. Som dog den 23 juli 2011.

Har skrivit om henne och lägger upp den korta texten på kulturbloggen.