Målvakter, konstgräs och skador

Målvakter och konstgräs

Det gör ont. Speciellt ifall man är 56 och kastar sig på stumt konstgräs med en grund av betong. Han studsar inte längre, Målvakts-Magnus. Jag som tar hand om honom mellan dessa självdestruktiva excesser vet hur det känns, tror jag. Han får ont i skelettet även efter ett målvaktspass på gräs med många avslut där han blivit tvungen att kasta mig men konstgräs är mångdubbelt värre.

Ändå kan han inte låta bli att plåga sig på det här viset. Det är som en drog, såväl den berusande tanken på att kasta sig och rädda som konsekvenserna.

En avhandling från Linköpings Univ. slog för några veckor sedan ned som en bomb i Norrköping. Eller borde kanske ha gjort det. Den visade på att konstgräs ger fler skador och skador det tar längre tid att bli frisk ifrån. Längre rehab med andra ord.

I princip handlar det om samma sak som när människor springer alltför mycket på hårt och stumt underlag – benen och fötterna är inte gjorda för det. De vill springa mjukare. Påfrestningarna nöter ned benhinnor och ligament. Plus ökat tryck och slitage på skelettet.

Jag fråga Mats ( IFK Norrköpings målvaktstränare) om han kände till någon studie om det här och det gjorde han inte. Och hade det existerat en hade Mats säkerligen känt till den.

Orsaken till frågan var min förvåning över att IFK regelbundet tränar sina målvakter på konstgräs. Visserligen vattnar man ofta – minst två gånger under en träning, plus före men så mycket blötare fuktigare och mer glidvänligt blir det inte. Och även om vi båda är överens om att rena avslutsträningar är överskattade blir det ändå kanske 40-50 buklandningar på grön betong per träning.

Sedan är även detta naturligtvis individuellt. Vissa människor kan springa ett helt liv på asfalt utan att märka av några konsekvenser. Andra som jag får ont bara av att titta på hårt underlag. Jag inbillar mig också att korta, lite mer kompakta målvakter vanligtvis har glädje av mer underhudsfett än vad långsmala, små-anorektiska målvakter har. Det är helt enkelt mindre som skyddar skelettet från dessa ständiga kollisioner.