Fotbollens glädje

På Sigtuna Litteraturfestival (helgen 22-23 augusti) ska jag inte enbart spela fotboll utan även prata om fotboll. En programpunkt behandlar förhållandet fotboll och skrivande. Jag och vår relative, ”nyrehabade”, mittfältsdynamo  Patrik Lundberg ska prata om processen att skriva publikt och passa en fotboll. Där finns många likheter.

En annan angränsande känsla är den av fotbollens eufori. Inte den på läktaren, den europtiva fysiska utlevelsen av våra skrik och skrän utan detta exitentiella tillfredsställelsen av att vara en del av fotbollsvärldens vardag i slutet av juli månad. Speciellt i år känns det extra spännande. I år när gräset verkar extra grönt, inte enbart här i Norrköping. Vi står nu inför det Heidenstam beskrev som ”den vår de svaga kallar höst”.

VM-kvallottningen är alltid spännande men tyvärr mindre intressant för varje år eftersom Sveriges chanser blir alltmer begränsande. Det har en stämning tristess, av dålig teater över sig: mediokra aktörer, förväntat slut, mycket snack men väldigt lite av just, teater. Det är en pjäs, eller en tolkning av en pjäs, som varit alltför länge på repertoaren.

CL-kvalet i veckan är en höjdare även om jag är rädd för att MFF inte har lika mycket tur två år i rad. Alla ligor som snart drar i gång – spekulationerna, övergångarna, förväntningarna. Även den mest cyniske av supportrar bär ett litet frö av optimism i sig. Annars hade man inte varit supporter.  Nu drar det igång, antingen efter sommaruppehållet som Division 6 Nordvästra Skåne eller som  säsongspremiär ganska långt söder om Båstad.

Det är också den bästa allsvenskan på länge, kanske på decennier. Inte enbart att det är stor publik där det ska vara stor publik utan även de trogna romantikerna på söder ( tack!). Det är sex klassiska lag som på pappret har chansen, alla har ungefär samma målskillnad, alla är relativa storklubbar och alla, nästan, har chansen till fin medalj. Jag tror fortfarande att det slutar ungefär så här men jag gläds åt ovissheten, spänningen och den utgång inte ens jag kan vara säker på. 🙂

Det påminner om skrivandet – du tycker själv att du har producerat en bra text, det finns en lycka, ja nästan ett inre rus i övertygelsen om att detta är riktigt riktigt bra, en bra spännande allsvenska och höstsäsong. Men så länge ingen annan läst det, så länge inte du har läsare, många tillfredställda läsare, betyder nuet och denna ögonblickliga inre eufori inget. Nada.