Obetydlighetens högtid

Jag kan inte minnas att jag någonsin upplevt detta: att en viktigt fotbollsmatch spelas på en dag som egentligen är helt oviktig men ändå är min, obetydlighetens högtid, födelsedagen: theres a first for everything.

Nu är det CL-kval och MFF har fått en alldeles för svår motståndare i andra omgången, en som brinner av revasch. Allt är inte Ronnie Sandahls fel men det känns så, lottningen – som om UEFA ville straffa hela Sverige för vad min vän skrev i sin Aftonbladetkrönika om klubben alla hatar. Ronnie hade för övrigt helt rätt. 

Jag vet att jag pratat, och skrivit, om ”den här matchen förra året” så som en match där MFF hade oerhört mycket tur. Och att jag blivit hånat för att jag tyckte det. Och jag står fast vid det omdömet. Liksom att det Red Bull jag såg mot Bayer i förra veckan var väldigt bra. Alldeles för bra för Malmö.

Samtidigt såg MFF väldigt bra ut mot Giffarna och glimtvis även mot Örebro veckan före. Jag tror inte jag får någon himmelsblå present idag – jag tror det går åt helvete. Fast det är inte enbart MFF:s fel, skulden bör framförallt läggas på alla svenska klubbar som säger sig satsa på Europa men misslyckats så kapitalt de senaste säsongerna. Resultatet är att MFF trots fjorårets framgångar och en hyfsad insats för tre år sedan bara har 12 jävla poäng. Sverige har nästan inga landspoäng över huvudtaget. För att MFF skulle bli seedat i andra omgången hade man behövt hjälp – en hjälp som inte finns. I proportion till allt ståhej över matcherna mot Juventus och Atletico Madrid ter sig en rankingplats omkring 150, i Europa, lite löjlig.

För svensk fotbolls framtid är det viktigt att MFF gör ett bra resultat i kväll. Liksom att AIK, Elfsborg och IFK Göteborg gör det i nästa omgång av sin egen lilla evakueringsturnering till cup. Dessutom skulle en euroframgång för MFF förmodligen splittra fokus och göra allsvenskan ännu mindre förutsägbar. Många svenska supportrar som inte håller på MFF struntar i den här fotbollshögtiden, de borde inte göra det: detta är en winwin-kväll för alla, utom för MFF!        

Ps Titeln har jag lånat från en ny roman av Milan Kundera som jag skriver om på min handblogg. En roman jag inte kan låta bli att både avskräckas av och identifiera mig med. Lyckligtvis har jag ännu inte läst ut den.