Facit eller fantasi: Kopparvallen och dess fascistoida fotbollskultur

Den här texten är skriven i den frustration som enbart kan uppstå efter att i någons slags missriktad form av biståndsverksamhet ha tappat poäng på något vi kan kalla Kopparvallen. Alla orter, människor och kommuner som nämns är fiktiva och dess likheter med verkligheten är endast en tillfällighet. För när allt kommer omkring, är inte också fotboll en fiktion, en lek som inte kan tas på riktigt allvar. Är inte en lördag i södra Östergötland även det en slags overklig fantasi som aldrig har inträffat?

Jo, Kopparvallen var väldigt vackert. Och Åtvidaberg har några väldigt fina stora, gamla pampiga byggnader. Plus ett mindre pampigt bibliotek där bibliotekarierna inte gillar varken litteratur eller författare, som Mats Granberg konstaterade i lördagens tidning. Dessutom hade man för de åtvidabergare som förvirrat sig hit pekat ut de olika delar av biblioteket med små gula post-it-lappar där det bland annat stod ”skönliteratur”.

Bör en bibliotekarie år 2015 kunna stava till ”litteratur”? Även i Åtvidaberg?

Den centrala offentliga konstnärliga utsmyckningen ser ut som en marulk vilket känns symboliskt för även om i övrigt kan Åtvidaberg verka vackert och romantiskt är min upplevelse snarare det av Hin Håles egen hemmaplan. Follow me:

Jag tvingas intervallköra mig fram mellan alla dessa jävla men kanske helt nödvändiga hastighetskamror (framgångsrikt hoppas jag). Fast det kanske inte enbart ska lastas ÅFF för jag kör upp på en gräsplätt och parkerar som bortasupporter 30 meter från biljettkassorna – det kan jag inte på Swedbanks stadion eller Friends.

När jag väl lagt fram två hundralappar till tjejen i biljettluckan för att betala 170:- för en kortsides ståplats och tvingats svara ”ja, vuxna för allt” på frågan ”en… vuxen?” (hur tar man det när det kommer från en 16-årig tjej?). Kanske trodde hon att jag var ÅFF-are så jag frågade om hemmasupportrarna betalar samma pris på sin ståplats men fick jag svaret ”ja”. Är det verkligen sant eller trodde 16-åringen att jag var ett alternativt biljettpris, som pensionär eller under 16 år? Kanske luktade jag militär efter en eftermiddag på flygvapnenmuseet?

Efter att ha blivit intimvisiterad av två mormödrar nådde jag så landets vackraste fotbollsarena. I särklass.

Kopparvallen är en blandning av Per Albin-läktare, miljöanpassad millenium-arkitektur och bortasupportbetong. Idrottsplatsen byggdes av arbetslösa byggnadsarbetare. Klubben vann något SM-guld på 1970-talet genom att fuska med amatörbestämmelserna – på exakt samma sätt som Sovjetunionen. Kontrasterna, i Åtvidaberg och på Kopparvallen är överväldigande och smått fascistoida.

De båda långsidesläktarna är uttryck för både Per Albins och Mona Sahlins drömmar om ett bättre samhälle: trygghet, miljötänkandet, det estetiska. Men för att drömmar ska realiseras krävs en hegeliansk antites, ”bad guys” – de håller till på den taklösa bortaläktaren i trä och betong. Att solen sken på oss under matchen tolkar jag som att Gud ville vi skulle vinna men Johan Hamlin hade mer makt den här eftermiddagen i början av augusti.

Vi ”outcasts” hör inte hemma i Åtvidaberg, hembygdsfotbollens epicentrum utan enbart är välkomna för att plockas på pengar. Att hemmaklacken dessutom identifierar sig och sitt lag som ”Bruket” typ 100 år efter att det kursade känns logiskt. Över ”Missbruket”, över Kopparvallen och Åtvidaberg vilar en slags anti-intellektuell, hundraårig bruksfascism.

Lägg därtill att likt en fett hinna av bomull vilar denna silverlena, inställsamma försäljarröst till speaker. Rösten som pratar under spelets gång och aldrig missar chansen att framställa det egna lagets prestationer i ett upphöjt, positivt ljus. Medan bortalaget kommuniceras stramt, formellt och kortfattat. Den rösten som säkert skriker åt frun och barnen innanför lägenhetens fyra väggar istället för vallens fyra läktare. Det går, teoretiskt, att hata även en röst. Speciellt när man inte får med sig tre poäng från den här hålan av folkhemsfascism. Men där är himla vackert, de har allsvenskans äldste spelare och var värda en poäng. Trots att de maskade i en hel timme.

Ps Och då har jag inte ens nämnt det skämt till infrastrukturlösning som kallar Linköping, denna lördag av lidande. Här borde finnas alla teoretiska möjligheter till smidiga funktionella vägar att leda bort trafiken från centrum. Stället ska all jävla trafik in i centrum, med någon politiskt-logistisk självgodhet. Jag ville runt, inte in i. Jag ville slippa järnvägsbommar och 40 kilometer i timmen som högsta tillåtna hastighet på en ”ringväg”. Jag vill parkera nära IKEA men alla p-platser är upptagna av män i bilar som sitter och äter korv, röker, väntar på tanten e t c och blir upprörda när man försiktigt påpekar att detta kanske de kan göra det utan att bosätta sig i en parkeringsruta men förmodligen har de missuppfattat hela idén med IKEA.

Tänk om Linköping någonsin får ett herrallsvenskt fotbollslag, vars supportrar inte identifierar sig med ”bruket” utan är en blandning av IKEA-hillbillies, akademiker och Svenska kyrkan-fans. Snälla, håll er till hockeyn och Cloetta Colosseum!