Min hårt prövade kärlek

Under juli månad, och mot mig personligen, har MFF uppträtt likt en likgiltig älskarinna. Inte nog med att hon följde upp 1-3 i Norrköping med skamliga och närmast omoraliska  2-2 i Åtvidaberg. Detta hade kunnat ses mellan fingrarna med det ifall man inte tappat 4 av 6 poäng mot menlösa Örebro. Summa summarum: tre poäng av 12 möjliga mot seriens för närvarande två sämsta lag. Det är inte OK.  Här står jag på sketna allsvenska ståplatsläktare i obygden och känner mig försmådd. Man skrattar åt mig och mitt lag, jag får höra det skrikas ”spela boll bondjävlar” åt oss. 

Inte OK. Det var en himla tur att Timbaktu levererade i Norrköping helgen emellan – fast det gör han förstås alltid. 

Till den här lördagsdansen hade hon i himmelsblått sminkat om sig rejält – utan att ha blivit speciellt mycket mer attraktiv. Simon Kroon och Chibicki är lyckligtvis borta men istället får jag se Agon Mehmeti misslyckas för 47 matchen i rad. Jo, jag vet att han styrde in en boll mot Falkenberg i tomt mål i våras men det räcker liksom inte i mina ögon. Det var dock inte Agons fel att MFF tappade två av de tre gratispoängen i går. Borta är Erik Johansson, Helander och Rasmus Bengtsson. Borta är den försonande tanken av malmöitisk färg och fason. MFF av idag är ett ”köpelag, varken mer eller mindre. Så när identiteten ifrågasätts måste kärleken bygga på framgångar, inte minnen eller dialekter. Jag ska inte använda nedsättande synonymer om spelare och en klubb jag beundrar men MFF i början av augusti 2015 bär väldigt tydliga drag av ”call-girl”-verksamhet.

Den bitvis fullkomligt magiske Carvalho stod och sov vid 2-0. Magnus Eikrem ser långsam, feg och ofokuserad ut. Han hade några mottag som han aldrig kommer vilja se på DVD. Jag gillar hans landsman Berget för denne verkligen ger allt och kämpar även om talangen inte alltid är i paritet med viljan.

Johan Wiland – han tarvar ett eget kapitel.

Tobias Sana tog maj och junis petningar på rätt sätt. Bäste MFF-are i går. Finns mer att hämta där, speciellt när domarna lever på fördomar mot klena spelare som föll lätt i ungdomen.

Många spelare är inte synkade och det syns, speciellt Eikrem som ine verkar synkad i sig. De, spelarna i presens,  går på samma boll eller inte alls. De tror löp kommer när de borde komma men inte blir av. Och vice versa. Men att föra första halvlek så totalt och inte göra mål för att sedan göra två snabba, ha hela Åtvidaberg i partär men inte göra slut på skiten – det är oförlåtligt. Faktum är att man inte skapade en enda riktigt bra målchans när man skulle vrida om kniven, istället drog man ut den. Torkade och putsade upp den, under pågående match, inför onsdagen ifall den nu överhuvudtaget kommer till användning då.

För allt är förstås glömt och förlåtet ifall man bara går vidare mot Red Bull Salzburg.