Bank, Laul, Niva…

Det låter som en pojkbokstrio- de ganska  unga och mycket erfarna männen som skriver fotboll i Sportbladet. Fast nu gör de inte det längre. Laul skriver två krönikor samtidigt och inte ens Robert Laul hinner göra det riktigt bra och intressant. Simon Bank skriver simning. 

Suck. 

I en underrubrik är han citerad och detta är allt så det viktigaste han skriver, det som ska få oss att läsa hela Simon Banks text, om simning: ”Efter 55.74 är jag tvärsäker – svenska superstaren Sarah Sjöström vinner VM-guld”. 

Jaha. 

Fakta och en nationalistiskt sinnat inte speciellt överraskande slutsats. Behöver jag veta mer än så och ska det vara den initierade och välskrivande krönikörens uppgift att tala om vilken tid ”superstaren” fått och att hon vinner guld? Det är ju just det jag inte vill veta, förövrigt vet jag förmodligen det redan, ifall jag är intresserad av simning. 

Jag förmodar att Simon Bank vill gå vidare och utvecklas, fast som sportjournalist. Skriva om andra idrotter, förbereda sig inför OS. Kanske bra för Sportbladet, kanske bra för Bank även om jag hade hoppats han fortsatt skriva om fotboll fast på andra mer spännande vägar. Definitivt inte bra för mig som vill läsa Simon Banks initierade analyser och vackra fotbollsstinna språk. Jag vill inte ha denna mittemellanjournalistik som Simon Bank utan fotboll utgör. 

Och varför kallas en fisk för en fågel?