Neil Young avgör CL-mötet?

På planen, konstgräsplanen ligger ett lite indiansmycke, ett smycket gjort av den nordamerikanska ursprungsbefolkningen. Varför det ligger där i en kvalmatch till CL är svårt att veta- kanske för att jag befinner mig i en dröm och just har mittinattenläst Neil Youngs nya bok om bilar, men som handlar väldigt mycket om musik och gitarrer och låtar och lite om hundar och ursprungskulturen.

Jag lyfter uppdet och lägger det vid sidan om min ansats i vänseterinnerposition. 22-23 meter från mål. Det har inte ens gott en minut, alla förväntar sig att jag antingen ska försöka på på kraft mot bortre eller ett inlägg. Men jag vill lägga den med en hård, sned bredsida i närmsta krysset. Och det gör jag- förstår inte var muren är och bollen tar i krysset och studsar ut men studsar sedan in igen. Var det tack vare smycket? 

Vrålar ut min glädje,  faller ned på knä, sträcker händerna mot himlen, börjar gråta i samma ögonblick alla lagkamrater i MFF väller över mig.

Där vaknar jag och det var inte Celtic som var motståndarna. Vilka det var, vet jag inte. Kssnke ges svaret i nästa dröm.