Hamréns ”jaså” är svensk fotbolls misslyckande

Det finns inte mycket att säga om Erik Hamréns misslyckande landslagsbygge som inte redan blivit sagt. Det finns inte heller så mycket att säga om framtiden – ifall man slår Österrike på tisdag är man förmodligen kvalificerade. Och kvalificerar man sig har man uppfyllt förbundets önskan och Hamrén kan i teorin få ytterligare ett förlängt kontrakt.

Faktum är att med cirka hälften av UEFA:s alla medlemsländer på plats i Frankrike nästa sommar har faktiskt Sverige chans att vinna en match eller två och därmed vara världsklass på ett par löpsedlar några dagar.

Hamrén ska ha cred för att han låter Isaksson stå – han är fortfarande landets bäste målvakt. Var utmärkt igår!

Hamrén ska inte ha cred. för att han inte förstår att Pierre Bengtsson är en usel högerback och att det finns mycket bättre alternativ – nej jag tänker inte på Emil Krafth.

Inte ha cred för att landslaget alltid viker ned sig mot bättre motstånd.

Inte ha cred för att hans taktik ofta är oförklarlig.

Inte ha cred för att han alltid satsar på gamle beprövade namn som peakade för mänga säsonger sedan – förutom de som Zlatan kräver ska spela.

Inte ha cred för att först i TV-intervjun efter matchen uppmärksammats på att mittbackarna låg väldigt långt ifrån varandra. Hans förvåning ”jaså…. … ja det är ju inte bra i så fall” när Hasse Backe påpekade det , det ”jaså” känns inte bra för svensk fotboll. Ifall man inte ser något som uppenbart och viktigt från bänken – vad har man då där att göra? Förmodligen hade det bästa varit ifall Hamrén stannade hemma och såg matcherna på TV.

Och då har jag inte nämnt Pontus W.

Jag har en stark känsla av att det är Hamrén som är det stora problemet för svenska fotbollslandslaget.  Inte spelarna, inte deras attityd och inte deras vilja utan just Erik. Och Marcus.

Ps Sedan är jag lite förvånad över att Niva, har enbart läst Nivas analys, inte påpekar det faktum att Sveriges relativa målchanser i andra halvlek inte berodde på att de var så mycket bättre utan att Ryssland spelade för 2-0: det var ju riktigt hawaii-fotboll de sista tio minuterna med kontinuerliga 4 mot 4 -lägen och därimellan ett par dödströtta, förfärade mittfältare.