Wiland och vårt behov av psykologer

Annan känd psykologbesökare

I dagens Sydsvenskan berättar Johan Wiland om hur det var att bli petad och hur detta, tillsammans med en separation ledde till en depression. Min uppfattning är att speciellt målvakter behöver psykologer och mentala rådgivare i mycket högre utsträckning än utespelare.

FCK köpte in den gamla Bröndymålvakten Stephan Andersen (den som jag felaktigt trodde spelade i FCK tidigare) från Betis där han gjorde sju mindre bra matcher. Wiland trodde han kunde ta petningen och stötta konkurrenten, det kunde han inte. Den energi han trots allt gav säger han att han hade behövt själv. Delvis för att modern till hans 2,5 åriga dotter Astrid samtidigt lämnade honom och flyttade till Falkenberg.

Johan Wiland var nära att lägga av, säger han till SDS men hans dåvarande agent hjälpte honom till en psykolog där han gick ett halvår: ”jag tror du mognar när du lämnar ut dig”.

”På slutet” anställde FCK en alldeles egen psykolog , före detta landslagsmannen i pingis Johan Fallby så i dagens perspektiv innebar Johan Wilands depression något positivt både för klubben och Wiland själv.

Spännande att FCK anställt en riktigt psykolog och inte enbart en mental coach och terapeut, ifall nu SDS uppgift stämmer. Dessutom är i mitt tycke just målvakter extra känsliga för psykologiska konflikter eftersom de tvingas bearbeta en massa saker under matchen, eller åtminstone jobba med att hålla de negativa tankarna borta. När jag har frågat målvakter ( både aktiva och även den del före detta) om vikten av att hålla negativa tankar borta bagatelliserar de ofta frågan och menar att de aldrig störs av negativa tankar eller tvingas hålla dem borta. Jag tror det är fullständigt omöjligt att inte beröras av negativa tankar- om det sedan leder till en motreaktion eller du försöker koncentrera dig ännu hårdare vet jag inte men jag är övertygad om att elitfotbollsmålvakter inte är en så unik grupp människor som särskiljer sig från alla andra individer. Speciellt som det finns perioder under en match då pulsen går ned och du känner sig mer avslappnad.

Samma utgångspunkt är problemet med att spela samma match en gång till d vs att du går igenom den nyss spelade matchen och analyserar dig själv. Har du då gjort mindre lyckade insatser måste du bearbeta det på nästa träning för att ”mentalt friskriva dig” – samtidigt som det är något du inte helt och hållet kan göra.

Min uppfattning är att det som skiljer bra och riktigt bra målvakter åt ofta är just psyket. Men att bra målvakter har ett starkt psyke innebär inte att de totalt behärskar det mentala spelet. Tvärtom. När en människa med starkt psyke börjar tvivla blir konsekvenserna ofta så mycket större eftersom de metoder de vanligtvis använt och litet plötsligt på inte längre existerar. När målvakter faller mentalt faller de mycket längre och hårdare.

För att ytterligare underbygga min tes:

målvakter har ofta tid att välja på ett helt annat sätt än utespelare som ofta reagerar instinktivt med fler spelare inblandade och vars beslut sällan är lika avgörande.

målvakter tillbringar cirka 80-85 minuter av matchen ensamma med sina tankar

Johan Fallby låter som en person jag borde ha en snack med!