Jag och Pau Gasol 1

Första träningen men Giffen sedan mitten av juni. Fick ett varmt välkomnande. Underbart att vara tillbaka, go stämning i omklädningsrummet och två -01-or var med och tränade lätt med oss. Jag är 42 år äldre än de grabbarna och de försvann snabbt ut till sina pappor men ändå. Jag hann berömma dem för de var verkligen duktiga och hade några bra avslut med en äckligt kvick fot som petar bollen förbi mig. Och i det omklädningsrummet är vi exakt lika gamla och vi är där på exakt samma villkor. Omklädningsrum kan fan ta mig vara fantastiska, de utgör är den enda möjliga socialism vårt samhälle klarar av, socialism med handduk! 

Det var regn i luften, några droppar studsade från Hallandsåsen strax före träningen men planen var perfekt mjuk plan. Jag fick inte ens ont i varken knä eller skelett trots att jag kastade mig cirka 40-50 gånger. På konstgräs hade jag inte överlevt uppvärmningen.

Nu är det Hasslarp borta på söndag och en viktig match i kampen om de två kvalplatserna. För medan jag varit i Norrköping har Giffen bara vunnit två av nio matcher. Dessförinnan sju raka segrar.

Ok, jag stukade höger ringfinger och fick direkt efteråt ett nytt skott i högra hörnet som naturligtvis tog just där men smärta är en del av en 56-årig fotbollsmålvakts vardag – det gäller att njuta av den medan den bara är så där lagom

Dessutom varit så konstgräsfixerad att jag glömde skrubba knäna i duschen och blev förvånad efter att handduken blivit brun. Älskar det här med lagfotboll och den kollektiva viljan.

Började skrika när vi spelade tvåmål. Bara positiva saker men jag blev hes efteråt – och körde hem i 150 för att hinna se andra halvlek av basketmatchen – vilket jag hann!!