Strömbergsson, IQ-gräns och Djurdjic

Så visade äntligen Djurdjic lite av det som gjorde honom så stor i Helsingborg för tre år sedan. Framspelaningen tll 1-0 var magnifik liksom den till Rodic. Att det blev 4-3 gjorde inte så mycket. Förstår att man tappar koncentrationen ibland fast att det som i den första och sedan många andra gånger resulterar i enkla felpass på egen planhalva är alltför slappt.  Det var väldigt många bjdningar/indianare. 

Helt oacceptabelt är att som den store Falkenbergsanfallaren springer rakt in i Wiland för att skada denne. Det var en attack som hade kunnat ge revbensbrott och allvarliga konsekvenser för MFF:s CL-äventyr.

Antingen borde engelsmannen haft rött eller så bör man införa en slag IQ-gräns för allsvenska spelare. Jag vet inte vilket som är tillämpbart i detta fall men antingen eller. Det är ett sanitärt och fysiologiskt/humanitärt krav. Att CMore-kommentatorn i samma match hävdar att målvakter ”alltid” får blåsningar med sig är lika korkat det. Ibland är det roligt när kommentatorn är lite raljant men när det berör ämnen när hen inte har den ringaste aning om hur det är – då blir det bara dumt! 

Varför får inte Yotum frispark när Godswway knuffar honom med båda händerna i ryggen? Förmodligen för att domare Martin Strömbergsson har förutfattade meningar om peruanens dåliga balans vid liknande situationer. Sedan står där en assisterande tre meter därifrån som naturligtvis borde uppmärksamma Strömbergsson. Det är en solklar frispark som Yotum inte får för att Strömbergsson är fördomsfull. Han skulle aldrig, aldrig göra så mot allsvenskans absolut mest obalanserade spelare i de situationerna – AIK:s Nisse Johansson. Men Nisse är ju inte peruan!