Vi spelade 3-3 Norge på Heden och mitt bestående minne är för närvarande en blågul främre lårmuskel. Den store nye, norrmannen som såg ut som ett mellanting mellan Jonny Winther och en gymhaverist försökte trycka in mig redan på en hörna i början som jag dock höll. Då bad han om förlåtelse. Vid en hörna i början av andra kom han med hög fart och satte, misstänker jag, knäet i mitt lår samtidigt som han tacklade mig och en annan försökte stänga mig.
Föll handlöst men de missade avslutet.
Sedan satte den nye snabbe, lille norrmannen upp armbågen mot mig när jag plockade en boll framför honom och en annan sökte kontakt med mig när jag knep en boll i djupled och sprang framåt. De fullföljde, för att som den unge norrmannen sedan sa i duschen- ”för att provocera”. Och den store norrmannen gav får mittfältsdynamo tre efterslängar och tvingade honom lämna planen blödande. Men kom tillbaka. Jag ångrar att jag före matchen satt utvisningar inte förekommer i Författarfotboll…
Dessutom har jag två mittbackar framför mig som hellre lägger ut bollen över sidlinjen än spelar bakåt, eller försöker rensa – två av deras mål kom efter misslyckade rensningar. Och ett par farliga chanser.
Mittbackars bristande förtroende för målvakten var också orsak till den otäcka olyckan som drabbade Erik Israelsson. ”Nisse” Johansson ser att Erik Israelsson är omarkerad och bestämmer sig att gå in i nickduellen även om han är sen.
Jag förutsätter att Patrik Carlgren skriker när han går ut. Varför Nisse Johansson trots allt fullföljer sina försök att komma in sent i en nickduell vet jag inte. Kanske för att han är gammal och Carlgren är ung? Kanske för att han hoppas kunna störa motståndaren så pass mycket så att denne inte kan nicka så som denne vill? Kanske för att Carlgren inte kommer ut så ofta och därför brukar låta mittbackarna sköta luftrummet där ute? Kanske, och troligast, för att han inte har tillräckligt med förtroende och respekt för sin målvakt och EM-guldhjälte men det faktum att han fullföljer en förlorad nickduell är den direkta orsaken till att Erik Israelsson knockas.
Det är möjligt att även ”Nisse” fick en smäll – när han efter matchen intervjuas i CMore säger han en massa banaliteter och inget om själva sakfrågan – vad har han där att göra, hur är kommunikationen med Carlgren? Kanske var han lite chockad, han framstod under alla omständigheter i intervjun som lindrigt begåvad och et är inte som sådan jag känner honom. Varken intervjuaren eller alla experterna i studion tar dock upp tråden – varför låter du inte din målvakt göra sitt jobb?
Ifall han låtit Carlgren komma ut är jag säker på att målvakten nått bollen i ungefär samma ögonblick som Erik Israelsson. ”Ungefär” för att jag tror Israelsson når den första men att Carlgren når den i samma hundradel och därför stoppar både nicken och målet.
Ifall Nisse Johansson inte var Nisse Johansson och hade stor respekt för sin målvakts höjdspel hade Erik Israelsson aldrig skadats av Nisse axel. Och Hammarby hade inte gjort mål, AIK hade fortfarande varit dominant i guldstriden. Ifall sedan Nisse brist på förtroende för hans unge målvakt är det som avgör den Allsvenska guldstriden 2015 är lite tidigt att säga.
Lämna ett svar