Motstridiga känslor

Det känns konstigt att inte vara mer intresserad av kvällens match. Visst, det är en transportsträcka till playoffmatcherna men ändå EM-kval och ”vi”, Sverige. Sverige bör dock vinna för att bli seedade så lite spänning är det men frågan är om de 25 500 som köpt förköp ser det så. De trodde väl att de skulle fira svenskt avancemang, inte ”sitta av” en ganska ointressant placeringsmatch.

Samtidigt måste jag konstatera att ju mer jag tränar desto större blir dock min aktning för landslaget. Vi är, hur löjligt den än låter, släkt – på väldigt långt avstånd. Jag vill ju att det ska gå bra för svensk fotboll, rekryteringen är viktigt för att inte säga nästan avgörande för hur det går för landslaget. Pojkar och flickors val av sport är beroende av att en sport ges mer plats och glamour och jag tror landslagets eventuella framgångar är viktiga.

Samtidigt tycker jag att Erik Hamrén gjort ett så dåligt jobb att det bör synas ordentligt, i historiens backspegel. Ifall Sverige inte kvalificerar sig till det första EM-slutspelet med 24 lag kan ingen påstå att det var ett bra resultat. Inte ens Karl-Erik Nilsson, vars ansvar det ytterst är. Hamrén har självfallet gjort sitt bästa men det har i mina ögon varit långt ifrån godkänt. Det var godkänt framtill mitten av första halvlek mot Holland borta, innan hemmalaget gjorde mål mot en ny och stabbig backlinje och en mittfältare som helt föll ur ramen och Hamrén redan i halvtid gjorde sin vänsterback offentligt ansvarig för en huvudklös taktik.

Han skyllde på en enskild spelare i en enskild situation istället för att ta sitt ansvar som ledare. Då och där förlorade jag förtroendet för Erik Hamrén som ledare för svensk A-landslaget. Vid nästa stora betydelsefulla förlust, Ukraina i EM gjorde han samma sak. Påstod att han hade lagt upp en taktik och spelarna följde inte den. Spelarna (ja,Anders Svensson i alla fall) påstod motsatsen. Likadant i de båda förlusterna i höst mot Ryssland och Österrike – Hamrén skyller på att spelarna inte följer han taktik.

Ifall Hamréns jobb inte får större konsekvenser än att Sverige är med i Frankrike (och med högsta sannolikhet inte gör det bättre än i Ukraina) kommer han att hyllas som en stor svensk fotbollsledare och det tycker jag är falskt och felaktigt. Framförallt är det kränkande mot de som gjort det så mycket bättre. 2015 kan bli det sämsta svenska fotbollsåret genom tiderna.

Svensk fotboll kan bättre än så här.