Snälla, snälla Sverige

Förutsättningarna var perfekta; Allra bästa laget ( till och med med nya, unga spelare) och relativt stor publik. Ett lag som borde känna att de kan mycket bättre än de visat de senaste matcherna – speciellt senaste hemmamatchen. Ifall Sverige spelade ut och gjorde många mål mot det moldaviska b-landslaget hade de kunnat återvinna en del av folkets kärlek och förtroende.

Det fanns också några antydningar till detta i första halvlek. Flera gånger bröt man in på vänsterkanten och skapade förutsättningar för målchanser. Fast det mesta av tiden spelade Sverige en possessionfotboll som bara gick ut på att just ha possession. Dålig rörelse, inga passningar som inte var hundraprocentiga, lågt passningstempo, inga crossbollar. Att en svensk spelare skulle växla tempo, dribbla en motståndare och skapa ett överläge verkade aldrig vara aktuellt. Jo, Zlatan fick dribbla. Ofta ganska misslyckad och dessutom passade han nästan bara sin kompis Zengin.

En vän till mig att skrev att ”det värsta som kan hända svensk fotboll är att man kvalificerar sig till EM”. Jag tyckte likadant innan det var klart att Hamrén slutar, ifall EM var en fråga om att han skulle vara kvar eller inte. Men nu förstår till och med Karl-Erik Nilsson att Hamrén inte varit så bra för svensk fotboll. Och trots den halleluja-stämning som präglat sommarens ungdomslagstriumf ser framtiden för Sveriges herrfotbolllandslag väldigt mörk ut.