Holland – lägre än någonsin

Nu när Holland är helt under isen, eller i alla fall på en ovanligt låg fotbollsnivå i  förhållande till ytan är det lätt att bli nostalgisk. På pappret har Holland varit ett av världens allra mest framgångsrika herrfotbollslandslag de senaste fem åren. Först VM-silver, sedan VM-brons. På det har romantiska sportjournalister och fega ja-sägare i till experter i TV-studior skapat bilden av ett Holland som varit lika bra på plan som på pappret. 

Ifall man inte stirrar på resultaten utan spelet, kulturen och miljön så är Hollands katastrofala EM-kval inte fullt så konstigt. Dessutom var man ungefär lika dåliga 2012 då man förlorade alla tre slutspelsmatcherna, bland annat mot Danmark.

Men låt oss börja med 2010 och ett VM där Holland faktiskt var ganska bra: de tongivande spelarna som Sneijder och Robben stod på toppen, man hade flera duktiga komplementspelare. Van Persie misslyckades som vanligt mot bra motstånd men han var inte ordinarie. Att man sedan också hade tur i lottningen och fick bra betalt för sitt tuffa, fysiska spel bidrog till framgångarna.

Framgångarna VM 2014 var än mer oväntade. Jo, Robben var duktig men framgångarna var främst psykologiska. I öppningsmatchen låg man under mot Spanien som borde gjort 2-0 före paus. Alla trodde Holland skulle sjunka ihop i andra och sedan mötte vi en av fotbollshistoriens mest överraskande och vackraste halvlekar. Först den där nicken och sedan en massa vackra kombinationer mot en VM- och EM-vinnare vars mentala fundament vacklade. Den halvleken levde Holland på i en hel månad, trots att man alla de resterande halvlekarna var ganska dåliga och spelade fegt med en 5-3-2-uppställning. Ledda av en tränare som blev helgonförklarad.

Spelarna var gamla men man kunde spela och gneta sig till segrar och förlängningsvinster. De hade tur som besegrade Mexico i sextondelen. De slog Costa Rica först efter straffar och mot Argentina hade de båda lagen sammanlagt ett avslut på mål under 120 minuter. Van Gaal var konsekvent, fick bra betalt men det gör honom inte till en stor fotbollstränare i mina ögon.

Kraven på efterträdarna Hiddink och senare Blint har varit astronomiska, i förhållande till kvalitén de tvingats hantera. De försökte spela 4-3-3 men hade inte spelarna till och dessutom heller inget val – Holland krävde vacker anfallsfotboll.

Holland har inte längre några internationella stjärnor, deras klubblag är ytterst mediokra och det verkar inte komma något underifrån. Faktum är att man inte ens har några världsmålvakter längre vilket man annars haft i 30 år. Jo, unge yttern/forwardenMemphis Depay har mycket talang om nu inte den engelska ligan förstör hans framtid. Men annars är och har Holland de senaste 5-6 åren varit ett grovt överskattat landslag, fallet är inte så stort som vi fotbollsromantiker uppfattar det som. För Hollands fall är också delvis vårt eget, vi som aldrig helt kan frigöra oss ifrån bilden av 70-talets totalfotboll. VM-laget 1974, förutom då Jan Joengblood i mål kanske. är fortfarande det starkaste landslag Holland någonsin haft, eller kommer få.