Världens hårdaste jobbande målvakt

FC Barcelona mot Rayo Vallecano. En match som slutat 6-0 och 6-1 de senaste säsongerna och det skulle bli ungefär likadant den här lördagskvällen men det var inte Toño i Rayomålet (en 35-åring som gjort cirka 300 La Liga-matcher för olika lag på nedre halvan, framförallt i Racing) som hade det svettigast – det var Barças Claudio Bravo.

Detta faktum är bara en av de många märkliga, närmast surrealistiska händelserna i den här ligamatchen, troligtvis en av de mest underhållande7frustrerande matcher jag sett på flera år.

Det började med att Rayo och deras helt svartklädde tränare ( inklusive svart slips) Paco Jímez ställde upp med en annorlunda taktik än bortalagen på Camp Nou brukar. De pressade lika högt upp som Barça brukar göra. Kvar, att ta hand om Neymar, Luis Suárez och Sandro var tre försvarare. Nu hade Barça matchens första frilägen och farligheter men eftersom Rayo märkte att Barca hade svårt att spela sig ur pressen blev de allt modigare. De tog ledningen på hörna efter en kvart och de fortsatte att testa Bravo. Samtidigt innebar den höga pressen att Pique och Mathieu hela tiden använde sig av Bravo när de inte kunde spela bollen framåt eller i sidled. Jag har aldrig sett en målvakt ha så mycket boll som i går. Kommunikationen med Pique var inte alltid bra – vid ett tillfälle slår Pique helt demonstrativt bollen 50 meter upp i luften från egen straffområdesgräns – vänd mot eget mål.

För det mesta gjorde han det bra men Bravo hade också några dåliga mottagningar. Speciellt en i andra där han dribblade en spelare framför mål, fick bollen alltför långt fram och tvingades kasta sig in i närkampen. Bollen gick högt upp i luften och mot kortlinjen. Bravo kunde lätt plockat ned bollen eftersom motståndarna flyttade sig av rädsla men Bravo valde att göra en enhandsboxning i huvudhöjd ut till hörna. Det visar hur oerhört stressad han var – ligans kanske coolaste målvakt.

Neymar kanske skulle haft en straff redan i inledningen. Nu fick han två solklara inom loppet av tio minuter och skulle haft en tredje strax före halvtid som var lika klar men som domaren inte vågade döma. Trots att Rayo inte protesterade mot de två första – med andra ord borde Neymar ha gjort minst ett äkta hattrick, på straffar i första halvlek.

Vi tänkte att Luis Enrique rättat upp problems i omklädningsrummet. Istället var det Rayo som närmast totalt dominerade första 25 minuterna i andra. De radade upp chanser genom sin högsta press och tidiga bollerövring.

Så får Barça iväg bollen upp till Neymar som gör två snabba mål och avgör matchen. Ytorna blir än större och han spelar oerhört läckert fram Suárez till 5-1.  Busquets och Dani Alves går ut och in kommer en ung egen produkt och så fjorårets dyra ersättare för Alves – brassen Douglas. Den senare är ökänd för att vara den sämse spelaren i Barca på år och dar och han motsvarar omedelbart ryktet genom att slå en enkel femmeters-passning fel och sedan kast sig in och försöka glidtackla när motståndaren enkelt lyfter bollen över honom. På tio minuter gör Douglas knappt en enda sak rätt och på slutsignalen lyckas han snett framför mål rensa bollen så att den går mot målet fast högt över – en riktigt miss men han sköt i alla fall inte i luften.

Med de två inbytena är försvaret än mer virrigt och Rayo skapar en fyra, fem väldigt bra reduceringslägen innan de äntligen gör 2-5.

Det var en match som borde slutat typ 7-6 till Barça. Eller kanske 7-7, eller 7-8. Rayo vann avsluten PÅ mål med 22-14 och bollinnehavet var 50-50. Spelare som Lass fick snabbt ett ordentligt övertag både på Dani Alves och Jordi Alba. Han lekte faktiskt med de båda världsbackarna, eller f d världsbackarna.

Det är inte en tillfällighet att Barça inlett ligan så här skakigt. Organisationen i försvaret är dålig, de nya, unga spelarna från akademin motsvarar inte några förväntningar. Sandro var helt osynlig, Sergio Roberto gjorde både bra och dåliga saker men han är inte knappast mogen för att starta i i CL till våren, vilket han troligtvis kommer tvingas göra. Och de inbytta spelarna såg inte heller ut att ha någon framtid på Camp Nou.

Det är El Classicó om en månad – kanske är Messi tillbaka tills dess men det känns som om Barça får inrikta sig på att spela ihop ett lag till vårens CL-avgörande.