Fantomräddningen ni aldrig såg  – preventivt målvaktsarbete ger sällan rubriker

MFF leder 1-0 men är tillbakatryckta. Då får man i mitten av första halvlek en fantastisk omställning. Markus Rosenberg tar med sig bollen på första tillslaget, löper i en snäv, enerrgistinn båge mot långlinjen och skjuter iväg längs högerkanten. Upphetsningen alla MFF-are känner i det ögonblicket beror inte på att Rosenberg har en målchans utan på att vi och även han själv är medveten om att lagkamraten Djurdjic kommer stormade i mitten.Och att Rosenberg, målskytten, kungen, han som symboliserar detta MFF förvaltar bollen.

Mellan MFF-arna rusar två försvarare men de ligger några meter alltför långt bakåt för att kunna nå en lätt inåtskruvad hård höger insida på djupet. Den passning Rosenberg ska slå fram till Djurdjic som ska möta fem, sex meter utför straffområdet och få ett friläge så bra att det nästan redan är mål. Det är den bilden, bilden av jubel eller ångest, alla känner på Stadion i det ögonblicket, även motståndarna.

När Rosenberg ska slå den passningen väljer han dock istället att fortsätta driva bollen rakt framåt. Tillslut, när han nått ända ned till kortlinjen väljer han att slå den snett bakåt men passningen skärs av och av friläget blir inget alls, inte ens en fingerborg.

Efter matchen frågar ingen frågar Rosenberg om det men alla experterna hos Viasat är överens om att Rosenberg gjorde ett felaktigt val som inte slog in bollen till lagkamraten i ett tidigt skede – hans första bollberöring efter att han inlett ruschen längs kanten. Lagerbäck gör det, Niva gör Det, Strömberg gör det. Jag vet inte om Ståhle gör det men eftersom jag tycker han har ett mer flexibelt fotbollstänkande än de andra är jag inte säker på det. Dessutom är han diplomat. Ingen frågar Rosenberg eftersom alla verkar utgå ifrån att det var hans misstag och varför konfrontera kvällens store hjälte med ett av hans få fel: han som dessutom likt en humanitär gest denna kväll ger bort en straff till en målkåt lagkamrat med stort ego och i behov av att boosta en knagglig självbild och förstärka CV-et.

I veckan har jag  arbetat med en intervju där jag bland annat diskuterar preventiva räddningar med en expert. Med preventiva räddningar menar jag att försöka styra motståndarens agerande så att det passar målvakten istället för tvärtom – d v s att målvakten inte enbart agerar utifrån vad motståndarna gör, att hen inte alltid förlitar sig på sina triggerpunkter om det mest effektiva beteendet utifrån ett troligt scenario. Vi har helt överens om att preventivt målvaktsarbete fungerar vid straffar och ibland vid fasta situationer och en mot en situationer som blockeringar på nära håll. Sedan gick meningarna i sär under en spännande, fruktsam diskussion, Rosenberg nämndes som ett exempel.

I min ännu ganska romantiska målvaktsvärld finns det fler tillfällen för preventivt målvaktsarbete än i hans professionella (han kallar det handbollsräddningar) men Andrij Pjatovs agerande i just den här situationen stärker mitt hopp av att det även finns plats för lite preventivt målvaktsspel i Champions League och det är betydligt vanligare i andra målvaktskulturer än den gamla engelska, nordeuropeiska stil som även är svensk målvaktspsalm och praktika.

För vad Pjatov gör är att han liksom alla målvakter backar ifrån sin utgångsposition vid straffområdes gränsen. Han stannar upp ungefär vid straffpunkten fast han egentligen enligt de flesta målvaktsmanualer borde gå ner till det jag kallar fosterställning, den normala utgångspostionen cirka tre, meter från linjen.

När Pjotov känner att Rosenberg kommer att titta upp för att se när hur han ska slå bollen till Djurdjic tar Pjotov några väldigt snabba, långa kliv, ja rent överdrivet stora kliv rakt ut i planen så att han är säker att Rosenberg upptäcker honom.

Det gör att Markus Rosenberg plötsligt ställs inför en valsituation som ska avgöras på några tiondels sekunder.

1. Slå den tänkta passningen fast målvakten verkar ha läst den och är på väg ut
2. Försöka skicka i väg en ROMA-lobb med en omloppsbana på över 60 meter nu när målvakten är så långt ute.
3. Värna bollen och omställningen genom att ta ännu ett tillslag och vinna tid. Det är inte länge ett friläge men dock en två mot två situation.

Rosenberg väljer c för att Pjatov tvingar honom till det. Rosenberg är en spelare som inte slår dåliga passningar i helt avgörande lägen och han är inte heller romantikern som chansar på närmast omöjliga lobbar. Av två plötsligt dåliga alternativ väljer han det tredje.

Ifall Pjatov kunnat bryta passningen får vi aldrig veta. Inte heller om han ens tänkte försöka göra det – han behövde aldrig. Direkt efter kliven framåt retirerar Pjatov åter ned mot målet för att ta en eventuell lobb. Den här räddningen är en av de bästa räddningarna han gör under en match då han gör många andra fantastiska parader. Den är inte spektakulär, han rör aldrig bollen, han är nära 50 meter från den, i princip ingen utom Markus Rosenberg verkar ha sett räddningen men Pjatov räddar likväl ännu ett friläge.