Motorcrossdikt

En annan naturlyriker vars namn är skrivet i kraftiga hjulspår och tunna avgaser. 

I den danska poesitidningen ”Københavske ISTIDENDE” finns i höstens premiärnummer en sportbilaga. Den omfattar åtta sidor, i tabloidformat, och innehåller en dikt om tävlingscykling, två om fotbollsmålvakter, en om fotbollens ABC, en lång prosalyriskt text om hur Arséne Wenger finner inspiration i jazzmusik och uppväxtens kaninavel, ”Le Prohéte”, och så på sista sidan, en koncentrerad naturlyrisk dikt om motorcrossåkning av Christoffer Winther Bjerregaard. Han är chef på det förlag som ger ut tidningen, Det københavnske forlag Cris & Guldmann. Även tidningen har sin facebooksida, med trailer!!!

Exakt så här mycket vet jag om dikten och dess författare, jag vet inte ens vilken cykel han kör. 

Verket är kanske inte någon av mina största poetiska upplevelser någonsin men det är trots allt en av världens allra första motorcrossdikter vilket jag finner ganska upphetsande, på ett lyriskt vis. Uttrycket motorcross, med r, har jag använt eftersom diktens original gör det – vanligtvis stavas det motocross – men motor är ett mycket vackrare och mer uttrycksfullt ord än moto vilket i mina öron låter som japanska riskokare och för tankarna till moder eller motto.

Jag vet inte om min översättning gjort dikten riktigt poetisk rättvisa eftersom den bygger på upprepningar och förmodligen är mycket bättre att lyssna till än läsa. Jag har dessutom tagit mig friheten att skriva in ett ”jag” i första satsen istället för originalets ”Kör motorcross från staden” som även i övrigt helt saknar ett personligt pronomen. Jag har också valt att kalla de musslor som i originalet ligger på stranden för snäckor. Här är den i alla fall, motorcrossdikten:

”Ur staden kör jag motorcross. Kör i flera timmar; över skogarna hänger fortfarande natten. Får bra hangtime över ett backkrön. Det kraftiga framljuset fångar trädstammarna i mörkret när de skyndar förbi. Gasar på så att vegetationen flyger förbi öronen. Når stranden, upp över klinten och ned genom strandgräset. Ned över den fasta sanden. Smyger genom tångbältet och ned till vattenbrynet där havet skummar i sanden och solen går upp. Allt är vitt av ljus. Låter ”en bra känsla” sprida sig i kroppen. Ser snäckorna gapa brett och visa sina glatta pärlor. Blir bländad och vattnet bubblar av ljus. Kör långsamt på första växeln och låter hjulen rulla genom vattnet där det slår upp över stranden. Kör länge på det viset och bara blickar ut över vattnet och bara iakttar hur det grova framhjulet långsamt delar havet, och ser det sedan droppa av.”