Den verklige guldhjälten

Snopen blev jag. Hela Stadion var utsåld. Visserligen går det in ytterligare drygt 3 000 åskådare men någon biljett fanns inte att köpa på plats och damerna jag hämtat ut pressackrediteringar av hundratals gånger hade ingen ledig plats på pressläktaren. Så jag cyklade hem och såg MFF dominera några minuter varefter jag blev förvånad över att höra att de bara var tio spelare kvar. Både jag och Rosenberg var på Stadion den här lördagen och vände…

Låg alltså där i St Pauli-soffan och såg inte Emir Kujovic avgöra matchen, eller Traustason, eller Andreas Johansson. Om vi för ett ögonblick tänker bort Markus Rosenberg, och Jonas Erikssons, insatser som matchavgörande, framstår en annan aktör som den store guldhjälten på Stadion. Jens Fjellström och CMore lyckas peka ut princip allt och alla i IFK Norrköping som matchvinnare men nämner inte David Mitov Nilsson vid ett enda tillfälle. Inte “e n  e n d a  g å n g” tycker någon att hans insatser är värda att beröra och berömma.

Ifall Tobias Sana kvitterat till 1-1 på skottet från cirka elva meter i mitten av andra halvlek, hade förmodligen IFK Göteborg fått den extra energi som gjort att de vunnit sin match. Sedan är frågan ifall MFF stått pall mot det tryck IFK hade tvingats skapa.

Det intressanta är att Dvid Mitov Nilsson förmodligen inte räddad det avslutet förra året, eller ens förrförra året. Det intressanta är att även om Mitov Nilsson kanske varken är den allra bästa eller mest spektakulära målvakten i allsvenskan så är det nog bara han som hade tagit Sanas skott.

För att först varför måste jag citera Maths Elfvendal, ny målvaktstränare i Norrköping för säsongen. Jag gjorde en lång intervju med Maths för ett tag sedan och han berättade om att “målvakter måste bestämma sig vilka mål de vill släppa in”.

Det låter konstig, Maths fick förklara det flera gånger för mig men Tobias Sanas avslut framstår som ett utmärkt och väldigt pedagogiskt exempel på Maths tes.

Målvakten Höie i Djurgården och Kevin Stuhr i Elfsborg förefaller ofta vara bättre målvakter än Mitov Nilsson. Men de är målvakter för säsongens highlight: de gör de mest spektakulära räddningarna men släpper även in ett par mindre komplicerade avslut varje säsong. Över en hel säsong tar de några omöjliga avslut men släpper även in ett par som var möjliga att ta. Och om vi ser de över en ännu längre period så är det naturligtvis bättre att alltid göra rätt än att svaja i sina prestationer. Ju mer rätt du lär dig göra desto bättre målvakt blir du. Det är inte säkert att ett ojämnt agerande gör dem till bättre målvakter.

I fall någon av de två hade stått i IFK Norrköping den här eftermiddagen och sett att Sana hade bollen men ryggen mot målet och att hans lagkamrat sprang sig helt fri bredvid hade de, liksom  med flesta andra målvakter, tagit ett par snabba steg ut mot den MFF-aren som, troligtvis, skulle avgöra.

David Mitov Nilsson har under hela den här säsongen pluggat den praktiska filosofin att “det är bättre att göra rätt än att tänka rätt”. Att det är själva beteendet som är det viktiga och inte tanken eller fantasin, i det här fallet tanken att Magnus Eikrem förmodligen får bollen och att man därför bör chansa och byta position.

Mitov Nilsson har lärt sig att välja vilka bollar han vill rädda. Han vill rädda alla bollar som det är störst chans att rädda och eftersom i särklass de flesta målen görs på avslut rakt framifrån är det rätta, i alla situationer, att i första hand försöka rädda avslut rakt framifrån. Alltså chansar inte Mitov Nilsson utan står kvar och när Sana chockar hela Fotbollssverige, inklusive ett par norrmän i MFF, genom att inte passa bollen utan gå på eget avslut så gör han kanske rätt. Medan Mitov Nilsson gör helt rätt.

Så den här räddningen är i mina ögon helt matchavgörande. Den  är också oerhört bra eftersom den a. trotsar utmaningen att chansa och b. visar hur starkt psyke målvakten har som inte lockas av att chansa – han väljer vilka räddningar han vill göra.

Jämför gärna med Johan Wilands försök att rädda 2-0-målet. Ifall han stått kvar hade han kunnat klistra bollen utan problem. Istället väljer han att chansa och försöka göra en räddning som är väldigt svår, och misslyckas kapitalt. Han kastar sig ned och Traustasson kan löjligt enkelt chippa bollen över Wiland.

Så den störste guldhjälten av alla, på planen idag, var han ingen pratade om, David Mitov Nilsson.