Det var Saida-varning på mina IFK-analyser

Jag är en försynt och försiktig bloggare men nu skall jag skryta lite. För idag har IFK Norrköping chansen att ta det mest sensationella guldet i herrallsvenskan på väldigt länge, kanske någonsin.

Öster var ett ihopvärvat topplag med många etablerade landslagsmän. Elfsborg som också tog guld 1961 som nykomlingar är nog jämförbara. Även där fanns landslagsmän men ine så många och namnkunniga som i Öster.

I Norrköping finns några blivande, det är allt. Ja, en gammal ålänning, en ny-montenegrin och en halvung kille med med blond snedlugg som gjort en vinterlandskamp. Ingen talade om Norrköping som ett lag på övre halvan av serien, före serien. Ordet guld och IFK Norrköping var över huvud taget inte googlebart före hösten – ja utom i en intervju på bloggen Kamraterna där en fotbollstyckare säger att ”Norrköping kan ta guld”.

Han har också en massa andra synpunkter och de flesta är ganska sunda, om jag får säga det själv. Som att Mitov gick bakåt 2013-14 men ändå var bättre än Sahlman. Som att IFK borde överge 4-4-2 och spela mer offensivt för att man har offensiva spelare. Som att IFK behövde en mer fysisk spelare bredvid Sjölund på mittfältet ( jag hade inte upptäckt att  Alexander Fransson var just den fysiske attitydaktör).

När de avlönade experterna i dagspressen tippade Norrköping plats i allsvenskan  blev det runt 11:e plats. Några hade den som åtta, nia, de flesta 10:a 11:a. En expert tippade att de skulle åka ut…

Själv tippade jag dem sexa vilket alla förvånades över då.

Utan att förhäva mig: jag såg i Norrköping en bra målvakt, en bra köttande mittback, Sjölunds passningspel, Bärkroths  potential och Nymans försvunna genialitet och målsinne. Plus en massa lovande ungdomar och en utländsk vänsterback som jag tyckte var alldeles för bollkär ( Meneses). Jag föredrog alltså Telo men tyckte att Norrköping skulle spela 3-5-2 eftersom Telo är så dålig på att försvara ( det är nästan Saida-varning på den här texten från mars):

”Så istället för två små innermittfältare utan boll ska Norrköping har tre centrala mittfältare med boll. De kommer spela ut nästan alla andra mittfält i serien. Och de kommer skapa underbara korridorer till  de två yttermittfältarna varav Telo borde vara den ena.”

Nu vet jag inte vilka siffror Janne Andersson officiellt använder, jag kan tänka mig att han av vördnad för det som var hans religion och fotbollsmoraliska rättesnöre fortfarande beskriver det som 4-4-2 men det är ju 3-5-2 (ett halvt 3-5-2 eftersom man spelar 4-4-2 utan vänsterback). Och i detta ser jag det stora, avgörandet skälet till Norrköping idag går för guldet – en 4-4-2-troendes omvändelse och konvertering till offensiv fotboll.

Ps Delar av det här taktiska mönstret jag beskriver ovan återfinns i en försäsongsanalys av träningsmatchen AIK-IFK Norrköping. På köpet får man förklaringen till varför AIK varit så nära guldet i år: Carlgren är lysande och AIK har blivit bättre utan Bahoui.

Ps Saida var en äldre tant från Västernorrland som på 1980-talet skapade stora rubriker genom att utge sig för att vara synsk. Hon såg försvunna personer och visste hur framtiden såg ut, fast det var lite suddigt ibland. Saida var ett begrepp i Sverige, och speciellt i Hemmets Journal och på kvällstidningarnas löpsedlar, före internet.