Sa jag adjö när jag kom? 

Ok. så var det över. Zlatan kom, gjorde ett mål, sa fina saker och åkte hem igen. Så vad blev behållningen?

För MFF, förutom ett par miljoner i biljettintäkter? 

Inget. 0-5 hemma är förnedrande. 1-5 inte lika förnedrande men 0-5. På gränsen till oseriöst i en tävling som ska härbärgera enbart det allra bästa. Det är möjligt att det förstärker varumärket lokalt att Zlatan var ”hemma” några timmar men i övrigt. Nada.

För laget, spelet, framtiden?

Fyrbackslinjens svaghet var generande uppenbar. Inte heller Wiland hade en av sina allra bästa matcher trotts att han höll kvar Malmö i matchen i första halvlek. Yotuns rutin hade behövts. Pa Konate är bra med boll i bland när han stormar fram men han var också indirekt skyldig till tre baklängesmål. Och hur kan de två mest erfarna, och samtidigt varningsbelastade ta två gula så att de inte kan vara med i den sista avgörande matchen i Madrid? Sånt här händer i princip enbart i obalanserade lag där stämningen i omklädningsrummet inte är optimal.

Malmö satsade stort inför den här säsongen och den är, undantaget det delvis tursamma avancemanget till CL, helt misslyckad. Det känns som om något är väldigt, väldigt fel i omklädningsrummet när just de som av tränaren är utsedda att ta ansvar gör precis tvärt om. Ifall inte Aage går bör han entledigas. Liksom i Bröndby för tio år sedan visar 2015 att Aage Hareide inte är en bra tränare i motgång och motvind: när det går bra går det jättebra men när det går dåligt är det nästan katastrof!

För Sverige, förutom att statsministern kommit på genidraget att åka till Malmö för att Zlatans lyster skulle glänsa lite även i ett opinionsmässig 05:a som Stefan? 

En ikon kom hem, för 36 timmar.

För MFF-arna, Malmö stad?

En chans att få hylla Zlatan för att hans franske coach bytte ut honom fem minuter före slutsignalen. Det var väl allt? Att publiken fick chansen att visa att de älskar Zatan, att de fick göra intryck på honom.

Det värsta är att årets svåraste bortamatch är kvar. Förhoppningsvis visar Madrid en oväntat ödmjuk sida, ungefär som mot Schalke 04 vid motsvarande match förra säsongen. Risken för motsatsen är dock  stor, att ett lag där det också råder turbulens och mycket intern kritik, nu tar chansen att försöka övertyga hemmapubliken om ens storhet.

2 svar till ”Sa jag adjö när jag kom? ”

  1. Nu tycker jag att du är på tok för hård mot Hareide.
    Det är väl inte hans fel att flera spelare satt med korta kontrakt och lämnade före eller under säsongen.
    Med sådan spelaromsättning är det alltid svårt att få ihop spelet.
    Men visst det har varit för mycket rotation och när ersättningsspelarna visar brist på professionalitet då är det inte lätt.
    Jag är beredd att ge honom chans till revansch men vi vet alla att han kommer gå till Danmark.

    Däremot tycker jag inte att MFF ska be om ursäkt för de gick till CL i år.
    Salzburg vek ner sig totalt och Celtic var ett ytterst mediokert lag.

    Det tråkigaste med gårdagens event var inte förlusten utan detta fömodligen var Adus sista match .
    Adu är enligt mitt tycke, MFF:s bästa och mest nyttiga spelare.

    Malmö FF är ett lag i stort behov av semester, 41 matcher (cup ej inräknat) sliter rejält, framförallt mentalt.

    1. Profilbild för maxtiotar
      maxtiotar

      Jag tänker inte så mycket på resultatet som hur spelarna agerat. För MFF kunde förlorat 0-5 nere i Salzburg även i år. När sedan de kom till Malmö och spelade med huvudet på exakt samma ställe som exakt ett år tidigare var utgången given. Samtidigt håller jag med dig – MFF ska absolut inte be om ursäkt. För 200 miljoner brutto hade jag också varit beredd att svälja förtret och förnedring. Jag betvivlar inte heller att spelare som Rådig, Djurdjic och Carvalho är väldigt bra men de har inte lyckats alls i MFF. Och Wolf Eikrem är ett mysterium. Behandlingen av Tobias Sana har inte varit optimal och sedan har du alla de här inhopparna till lokala wannabeis från förra säsongen som bittra och välbetalda förmodligen inte påverkat stämningen till det bättre. Men framförallt – hur kan lagkaptenen i de två viktigaste, eller mest prestigefyllda matcherna ta ett rött direkt och ett avstängningsgult helt i onödan? Man kan naturligtvis ifrågasätta Rosenbergs ledaregenskaper och ansvarstagande men det faller ändå tillbaka på Hareide.

Lämna ett svar

Upptäck mer från Maxtiotår

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa