Straffarnas olidliga skönhet

Det är samtidigt det mest simpla och det allra svåraste. Det är ett av de få tillfällen i lagsport då spelet stannar upp och vi får njuta av dess egentliga essäns – straffar. Den duell som utspelas i fotboll, handboll och delvis i hockey har en raffinerad halvbror i basketen där utsattheten accentueras, där du möter den allra värste av alla motståndare – dig själv.

James Harden är den som skjuter i särklass mest FT i NBA. Han sätter 90 procent räknas som ”straffkast-star” men noterar blott ytterst mediokra 70 procent i matchernas slutskede.

Derrick Rose var före alla korsbandsskadorna en av de allra största stjärnorna i NBA. För fyra säsonger sedan snittade han 25 poäng och sköt 86 procent från välgörenhetslinjen. Samma linje är nu symbolen för hans fall. Rose som fortfarande inte fyllt 30, tjänar löjligt mycket pengar och spelar 33 minuter för Chicago Bulls hade i andra sammanhang, för andra lag, bara fått ett par enstaka minuter. Nu är Rose NBA-stjärna  vilket innebär att han får spela för han drar publik men hans straffkastskyttes procent har liksom alla andra stats sjunkit. Hur förklarar  man det – förutom det faktum att hans självbild uppenbart påverkar koncentrationen? För det är väldigt långt mellan att sätta 86 & över en hel säsong och nu i december skjuta 61 procent FT…

Deron Williams var en av ligan bästa pg för fem, sex år sedan. Ett par skador förändrade karriären, i februari förra säsongen satt han på bänken hos Brooklyn Nets och sköt 66 procent av straffkasten under februari månad. Så tradades han till Dallas Mavericks där han ersatte Rajan Rondo och dennes 25 procentiga FT-skytte. I Mavs har Williams återfötts. Han startar, han leder laget och hans FT som under Allstar-åren låg på 83 procent är nu efter 27 matcher uppe på 93 procent – bäst i NBA!   Samtidigt har Rondo acklimatiserat sig bra i Sacramento Kings. Det var lite si och så i början av säsongen, Rondo fortsatte Hadesvandringen till straffkastlinjen och sköt 40 procent. Men med flytten till Human i månadsskiftet (kanske en överdriven faktor…) och samtidigt som han återtagit platsen som den bäste passaren i NBA har FT-procenten skjutit upp till 82 procent. Tilläggas kan att Rondo under alla säsonger i Celtics aldrig var bättre än 65 procent…

Gerald Green är en duktig trepoängsskytt i Miami Heat. Hans privatliv är ganska stökigt, han verkar helt enkelt ha dåligt omdöme och umgås med fel personer. Men Greens självbild är väldigt god – lite väl god för han tycker han är ännu bättre än vad han är.

Nu i december har han äntligen fått mer speltid (han tillhör liksom Harden Human Engineering) men det har gett honom hybris. Jag ser honom sätta endast ett av tre straffar för att han skjuter väldigt snabbt och arrogant – han verkar inte ens koncentrera sig. Nu skjuter han även snabba treor men det är verkligen dåliga straffkast. Som om han tyckte det var förnedrande för en duktig trepoängskytt att tvingas gå så nära korgen.

Ett annat psykologiskt vrak i Humanlinnet den här säsongen är Nerlens Noel. Han är center/power forward i usla 76:ers. Förra säsongen var han ende spelaren i NBA som var topp tio i både steals och blockar. I är är han på placeringarna runt 30 och 50. En orsak är att 76:ers har en annan center men Noel tar nästan inga skott, verkar rädd för att bli blockad eller fouls och ger intryck av att allra helst undvika att misslyckas.

I helgen såg jag honom sätta de två första straffkasten med en utmärkt, säker skottrörelse. Eftersom han även skottmässigt verkar ha återerövrat en del av självförtroendet den senast veckan såg jag det som ett positivt tecken. Så jag bytte jag match och såg inte Noel sätta endast 3 av de följande 9 straffkasten….

Baksidan av allt detta är Hack ’ n Shaq.andet. Det är ett begrepp som myntades för 10-12 år sedan då motståndarna började massfoula den usle straffkastskytten Shaquille O Neal ( ca 50%).  Ofoget har spritt sig. Deandre Jordan i Clippers ligger på 39 procent satta straffkast och foulas ofta. Garden Rajon Rondo som under cirka ett år sköt 25 procent kunde inte spela de sista 5-6 minuterna för att han ständigt foulades.

I helgen möttes Rockets och Clippers. LA låg under och började hack n’ shaqa Dwight Howard redan i andra Q. DH satte bara 4/11 men den pinsamma parodin på sport upphörde först när Rockets tillslut började foula Jordan. Då plockades båda två bort från matchen men det blev en lång och oerhört dålig basketmatch. De sekundkorta anfallen med endast FT var dålig underhållning, både i tempo och kvalité. Lagen sköt sammanlagt 78 FT, vilket är drygt mer än det dubbla av vad en match brukar ha. När Clippers cyniske coach Doc Rivers inte kunde hack ’ n shaqa Howard gick han över till att trakassera franske/schweiziske centen Clint Capella. När denne förnedras och bänkats var det litauiske insidespelaren Monteljunas tur. Monteljunas är en duktig, 210 cm lång trepoängsskytt men straffkast…

En lösning på problemet som i mitt tyckte hotar hela varumärket NBA är att man gör som fotbollen – en foul som inte involverar bollen eller spelet är ett sabotage mot spelet och bör bestraffas hårdare. Kanske med två fouls, kanske med en teknisk foul.  Mot detta talar att domarna då får kalkylera med den foulande spelarens intention men eftersom fotbollsdomare försöker göra detta med viss framgång borde även de vanligtvis mycket professionella NBA-domarna klara det.