AIK, haters och ensamkommande flyktingbarn

Jag har aldrig förstått hur en organisation byggd på lek, gemenskap och mänskliga värden kan acceptera våld, intolerans, rasism och annat. Detta oavsett hur organisationen/klubben agerar i övrigt. För mig är är det lika viktigt att vara stolt över det bra som görs som att se  till att det som skadar åtgärdas. Och här är de stora stockholmsklubbarna, och IFK Göteborg synnerligen intressanta. Mest intressant är som vanligt AIK. Med berättelsen om Sofia Karlsson och hennes Sisyfos-kamp för att skapa en bättre HBQ-atmosfär i AIK ( motarbetad av många i klubben) i minnet läser jag Erik Niva långa underbara reportage om hur AIK OCKSÅ arbetar. Eller delar av AIK, som Sofia, Stefan Jonasson och Familjen Bjerlestam. Bra oerhört aktuell och viktig sportjournalistik men det ligger inte på Sportbladets hemsida – jag har i alla fall trots flera försök ännu inte hittat det där.

Försöker själv jobba med det här men har samma erfarenhet som Bjerlestams  – att kontakterna med myndigheterna är så oerhört påfrestande och tålamodsprövande. Att ingen ansvarar, ingen tar ansvar och att allting bara skjuts över till andra händer och andra månader.  Kanske fick jag delvis en förklaring i går där en person på en väns fb-vägg var riktigt hatisk mot alla de som kritiserade och sörjde upploppen och nynassarna i Stockholm. Han hette Jan Steen och spydde förakt på alla som inte förstår vilka problem ”gatubarnen” ställer till. Jag kollade upp hans fb-sida. Han bodde i Norrköping, var från Gotland och jobbar på Migrationsverket.