Vanföreställningar och straffavgöranden i fotboll

Har precis lämnat en halvlång text om straffsparkar till förlaget och fortsätter närstudera, eller snarare nördstudera, denna duell mellan den beväpnade med boll och den vars motvapen är ett par stora, färgglada handskar. Dessutom strök jag 60 % av den skönlitterära texten så jag har mycket över. Till framtida, mindre skönlitterära, bokkapitel.

I går kväll kollade jag några straffsparksavgöranden, VM-mötena: Holland – Costa Rica, Brasilien –Chile, Holland –Argentina och så finalen i sommarens Copa America, Chile-Argentina.

Min tes var att straffskyttar lär sig av att missa men inte lär sig något av att göra mål. Det vill säga jag såg en tendens att de som vann förra straffsparksavgörandet förlorade nästa och vice versa. Eller, det var ju så i de här fallen och jag sökte samband, förklaringar.

Förklaringar jag fick. Ta till exempel Holland och Van Gaals så hyllade byte strax före avgörandet mot Costa Rica – Tim Krol kom in istället för Jepser Cillesen.

Krol avgjorde den matchen oc hade lansek gjort det även i semin men då hade van Gaal redan gjort alla tre bytena och Cillesen är tyvärr (frankt uttryckt) helt jävla värdelös på straffar. Det hjälper inte ens att de skjuter rakt på honom. Han lyckas ändå styra bollarna i mål. Det enda han lärt sig av Krols agerande några dagar tidigare är att försöka störa skyttarna med att snacka, peka, och allmänirritera dem när de två är intima i straffsparkens förspel. Det är väldigt pinsamt och jag lider med Cillesen för han är så uppenbart plågad av hela situationen, att tvingas närvara och spela en roll han verkligen hatar. Han vet han är kass på straffar och nu tvingas han visa det för hela världen!

De fyra holländare som slår straffar och alla sätter dem är van Peersie  åt Höger, Robben Vänster, Snejder V och Kuyt V.

Mot Argentina slår först Vlaar (van Peersie utbytt) en riktigt usel bredsida något åt höger som Romero tar. Robben byter sida men Romero går åt samma håll som Robben sköt mot Costa Rica. Sneijder sätter den däremot i samma hörn och där är Romero och räddar. Kuyt byter likt Robben hörn och Romero chansar fel. Det blir inte fler straffar för Cillesen har släppt in allt som kommit emot honom och Romero firas som matchhjälte. Vilket han också är men mer på grund av Snejders hybris, och Vlaars kollaps. Nog hade van Gaal bättre skyttar än så?

I finalen i Chile ett år senare är Romero och de andra segersäkra. Men förutom att Messi även nu sätter den första  i ett nytt hörn så är de övriga argentinarna rätt dåliga, eller rent usla som Higuain vilken sätter sin straff högt över. När Chile förlorade mot Brasilien gick Bravo hela tiden sent och nådde inte. Och Kevlor Navas i Costa Rica-målet är ett än tydligare exempel på korta sydamerikanska målvakters straffproblem. Går de alltför tidigt rullar skytten bollen i andra hörnet. Går de i tid hinner de inte riktigt ned i hörnet. Nu gör argentinarna Bravo bra för de slår så dåliga straffar.

Även chilenarna har flera nya strafftagare men Romero går fel varje gång. Dessutom har de även den här gången en kille som drar straffen stenhårt i ena krysset (här är en lite kul och nördig text om den första straffen). Det avgörande är Alexis Sanchez ( Barça, Arsenal). I VM slog han en riktigt dålig straff som tvåa: en nätt bredsida långt från vänstra stolpen. Nu är han fyra och han byter men byter inte. Romero frångår sin taktik att gå samma på de som satt straffarna och räknar med att den som missat byter hörn. Sanchez slår en lätt, låg  och egentligen dålig chip nästan mitt i målet men då har Romero för länge sedan gått mot sin vänstra stolpe med full kraft.

I dag ska jag fortsätta pröva min tes mot fler straffavgöranden!