Maxtiotår

Tredje cupmatchen och äntligen lossnade det även spelmässigt, i alla fall första och sista kvarten.

Då fanns det vid några gånger antydan till ett bra passningsspel där man spelar inifrån och ut på kanten och tillbaka igen på en djupledslöpande back eller mittfältare. Tar inte motståndarnas mittfältare jobbet blir det stora luckor och numerära överlägen.

Mindre bra – pressspelet. Borde vara bättre, Det var sällan andra än Rodic och Berget som pressade när MFF tappade bollen. Kjartansson och Rosenberg stod mest stilla.

Mindre bra – försvaret.  Vid några tillfällen föll backlinjen alldeles för mycket och AC och Lewicki stod stilla vid straffområdesgränsen. Såg ut som Champions League. Giffarna skapade flera hyfsade chanser. Det var onödigt.

Bäst: Första tävlingsmålet sedan 26 maj 2014 för Gische som verkligen är tillbaka nu. Åtminstone som målskytt. Kjartansson gjorde första spelmålet någonsin. Fast det riktigt bra var inte Molins mål utan den skruvade bredsidan i ribban som antyder att Molins har känslan kvar. Sedan om han har explosiviteten fortfarande är där återstår att se. Men det värmde mycket att den allra meste MFF-aren i MFF är tillbaka i målprotokollet. Det innebär rimligtvis också att Molins är tredje forwards och att Agon borde lånas ut till någon som behöver en målskytt i Superettan. Svårt att tro att något allsvenskt lag vill ha honom, ja kanske Falkenberg eller HIF?

Näst bäst: publiksiffran. Över 4000 en jävligt råkall marslördag. I konkurrensen med att MFF borde stängt matchen redan efter en kvart.

Yotun lika bra som vanligt. Spelar ofta bollen rakt fram på första tillslaget. Viktigt. Var har Konatekramarna tagit vägen?

AC väldigt duktig både med och utan boll – visade en del tekniska leknummer på slutet – det hade jag inte sett komma.

Berget. Alltid bäst! Och allra viktigast  – vidare i svenska cupen. Så varför då ta några helt meningslösa gula kort i slutet av matchen?  Tinnerholms kan diskuteras men Arnasons gula var på alla sätt oansvarigt. Blir han avstängd längre fram så beror det på det här extremt dåliga omdömet.

Sämre. Brorsson osäker med boll, ofta felposition i boxen.

Men det var också Kari Arnason som slog den viktiga passningen förbi Tinnerholm och till Rodic, som öppnade för Molins första mål. Just den passning måste MFF våga slå oftare. Arnason vågade också mycket mer än i de tidigare matcherna spela rakt upp mot en vändande Lewicki.

Rosenberg – försäsong. På konstgräs. En klack, en framspelning men överarbetade det mesta.

Kjartansson – målet var fint, han springer förtjänstfullt men skapar nada. Dessutom feg i en mot en situationer. Där har han mycket att lära av Rosenberg.