Revansch

Det är en av de starkaste känslor som finns, den som kallas revansch. Om 90 minuter  ska jag se 90 minuter som måste präglas av en stark himmelsblå revanschkänsla. Inget annat är acceptabelt, speciellt inte med tanke på insatserna och hemmapubliken.

MFF  blev förnedrade i det som kallas  deras ”hemmaborg” i senaste allsvenska matchen av just Norrköping.

MFF blev samtidigt nedputtade från Europaplatsen, av detta firande, glada och guldvinnande med MFF inte ens fick en bronsmedalj.

MFF avslutade fjolårssäsongen med rekordförnedrande 0-8 mot Madrid

MFF enda chans att återupprätta sin ära och heder den här säsongen är idag mot Norrköping. Och om tre veckor, mot Norrköping.

Ifall MFF-spelarna inte är otroligt, men lagligt, taggade i den här matchen så ska de inte spela i den här klubben. Så enkelt är det.

MFF styrka och svaghet har jag redan skrivit om. Norrköpings styrka är omställningar. IFK.s svagheter är tre:

1. Telo är ingen bra defensiv back. MFF gillar att anfalla just på hans kant. Här finns stora vinster att göra. här finns övertag och överlägsenhet i väntas på att manifesteras.
2. Andreas Vaikla är en ung målvakt som borde kunna störas av kaxiga hemmaspelare. Att få honom nervös, ur balans borde vara en cynisk tränares krav.
3. Både mot Östersund och Jönköping var IFK:s press rätt dålig och enkel att slå. När man gick fram med hela mittfältet var det enkelt för de båda nykomlingars att spela sig igenom den och låta mittfältare komma rättvända med boll mot en lite stabbig backlinje. Jag tror fortfarande att MFF vinner 3-2 efter förlängning.