Cyklar med Julius Caesar

Efter att under fem dygn cyklat cirka 30-35 mil i Romtrafiken var jag bara tvungen att ta mig ut till originalet, alla motorvägars moder: Via Appia Antica. Via Appia är vägen som får Paris – Roubaix att kännas som ett parkettgolv. Nja, nu överdrev jag lite, ett nyslipat parkettgolv ska det vara. Det roliga är att här kör tusentals bilister varje dag, och ett tusentals vänder när de inser vad som väntar. Under en halvtimme i rusningstid studsade här fram ett par hundra bilar, 40-50 vesper, scoutrar och motorcyklar plus ett tiotal cyklister. Visst är de galna, romarna…

Den fete mannen med den nya vita Jaguar av sportmodell körde på utan att tveka. Liksom naturligtvis de stora suvarna och småbilsförarna som bet ihop och ”studsade i väg”, även de. När jag själv cyklade på på den smalaste delen av den vänstra gångbanan, knappt en meter bred, kom en man i en stor vit kombi och tutade på mig. Jag kunde inte låta bli att vända mig om och skratta för visst var där kanske en decimeter eller två extra till vänster om mig. Mannen replikerade med en ursäktande blick och slog ut med händerna – en romare kan inte låta bli att tuta om chansen nu uppenbarar sig – trots att det gäller decimetrarna till vänster på vänster trottoar.

Det hade inte heller varit Rom, eller strax söder om Rom, ifall inte den som var sist i en kö på fyra bilar som, när de tre första gick över på vänstersidans trottoar nu såg chansen och drog om på insidan. Vilken lycka, vilken trafik-tillfredställelse även på Via Appia Antica!

Ps Kan inte lägga upp någon bild just nu eftersom internetuppkopplingen inte fungerar så bra på mitt sketna men dyra Airbnb-boende.