Tre segrare

Kom hem från matchen  strax efter tio och missade precis Islands mål. 1-1 är ett vackert resultat, en imponerande kämpainsats och stor underhållning och mer behöver inte vi som älskar fotboll. Vi nöjer oss med att se ett litet landslag ta stora skalper.

Rent fotbollsmässigt är det inte så anmärkningsvärt. Inte så kul över huvud taget med ett lag som står och rensar i 85 minuter men hur kan det annat vara, det ingår i dramaturgin.

I går mot Riksdagen var det spel mot ett mål första halvan av andra halvlek, vi förmådde varken lyfta laget eller hålla i bollen men inte bara höll vår 1-0 ledning utan drygade ut den på slutet med två mål. Så gjorde de ett, på tilläggstid som jag borde tagit ifall jag inte fastnat i gräs-sanden på Djurgårdens träningsanläggning på Kaknäs.

Ena målet hade fantastiskt fint naturgräs – det andra var mest sand – och jag är mest lycklig över att jag inte trasade sönder hela knäet vilket är vanligt när foten fastnar och knäet viker sig. Åtminstone när jag tänker på ur det kunde ha gått.

Jag liksom Island står upp i dag, lite stolta över segrarna och att vad som än nu händer så kan vi åka hem som segrare. Men det blir tuffa matcher för Island som nu inte kan bara ligga och vänta på omställningar på samma sätt. Österrike och Ungern spelar mer som Island, vill låta motståndarna ta mer initiativ och när den blå backlinjen tvingas upp ur skyttegravarna framför målet är den inte världens snabbaste.

Gillar också att den gamle ungerske målvakten fick hålla nollan. Vi 40 +-målvakten har många år kvar av karriären…