Det var tur för NBA att Kyle Irving satte den där trean till 92-89 och segern i måndagsmorgonens sjunde match. Annars hade man varit tvungen att ge MVP-titeln till en spelare som varit både avstängd och föremål för två olika bestraffningar de senaste tre veckorna.
GSW ledde 3-1 och såg ut att enkelt plocka hem titeln när Draymond Green blev avstängd en match. Cavs utklassade GSW, återvann självförtroendet och står nu för den mest imponerande comebacken i NBA-finalernas drygt 60-åriga historia.
94-89 i avgörande matchen på bortaplan är grymt. Som vanligt var det ”Bron”, Kyle Irving och returtagningen som var vinnarreceptet, det senare ännu enklare eftersom hemmalaget center Bogut var skadad.
Cavs vann trots att man sköt usla treor. GSW:s båda fantomskyttar var kalla, inte iskalla men Draymond Green gjorde sitt liva match, helt i onödan. Och jag hade gärna sett honom som MVP, den store, oerhört muskellöse komplementspelaren som växt ut till en stjärna på allt, inklusive defense.
Ett förlorande finallag brukar försöker bygga om men jag tror att GSW försöker om igen – kanske försöker man trada till sig en bättre, mindre skadebenägen center men det är allt. Jag tror att Green och Klay Thompson, de båda stjärnorna i Currys skugga blir kvar. Och så vinner de nästa års final i stället.
Cavs? Grattis. Till fansen som aldrig vunnit något, grattis till den unge coachen som tog över men också till den gamla coachen David Blatt som skapade laget men fick sparken i vintras eftersom LeBron klagade på honom. Den amerikanske-judiske coachen tog för övrigt sin examen på Princeton och hans ämne var Bernard Malamud, den amerikanske–judiske nobelpristagaren i litteratur.
Lämna ett svar